“Förvånande att samverkan hittills mest handlat om ord och projekt”

Legitimerade läkare får skriva recept på läkemedel för behandling av människor. Även tandläkare, tandhygienister, barnmorskor och sjuksköterskor med särskild förskrivningsrätt, samt optiker får skriva receptläkemedel. För alla utom läkare enbart för vissa läkemedel.

Så för de flesta läkemedel, och för de flesta patienter, är det läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, apotekare och receptarier som arbetar i läkemedelskedjan. Tillsammans är vi de legitimerade yrkesgrupper som ordinerar, bereder, administrerar, delar och expedierar läkemedel. Än viktigare är att vi var och en på vårt sätt i läkemedelskedjan ger råd och stöd till patienten kring läkemedelsbehandling.

Egentligen är det ganska förvånande att samverkan mellan yrkesgrupperna kring läkemedel – med utgångspunkt i att både förstå varandras uppdrag och roller samt att gemensamt utveckla dessa – hittills mest handlat om ord och avgränsade projekt.

För nästan två år sedan skrev jag i denna gästblogg om det samverkansprojekt som Nepi (stiftelsen Nätverk för läkemedelsepidemiologi, reds. anm.) då slutrapporterade. En huvudslutsats i den rapporten var att vi ”saknar en gemensam och organisations- och yrkesöverskridande beskrivning av processen läkemedelsordination – beredning/expedition – administrering/egenadministrering”.

Nu händer det dock saker. Under våren har Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, Sveriges farmaceuter samt Vårdförbundet bildat en gemensam plattform för läkemedelsfrågor. Gruppen är förankrad direkt på högsta ledningsnivå i de olika organisationerna och det finns en rad frågor som vi driver gemensamt. En viktig sådan är att förenkla för patienter med läkemedel som byts ut på apotek genom en entydig ordination av utbytesgrupper som bygger på substansnamn.

Andra frågor är mer av hjärtefrågor för alla eller en del av oss, men där alla ändå behöver göra sin del. I dag ska till exempel läkaren som skriver receptet fatta en rad beslut som i de flesta fall egentligen är onödiga eftersom läkemedelsförmånslagen styr itereringar och därmed exakt förpackningsstorlek eller viss vara. Mycket av det skulle kunna hanteras smartare och bättre av expedierande farmaceut i direkt dialog med patienten. Men förutom författningsförändringar kräver det också att vi är överens om våra roller och vilket ansvar vi lämnar över i läkemedelskedjan.

Ett annat exempel är vilken information utöver det e-receptet innehåller som vi, med patientens godkännande, skulle vilja kunna utbyta mellan vård och apotek – och mellan apotek och vård – för att kunna hjälpa patienten bättre. Den frågan är sannolikt avgörande för att kunna diskutera nya apotekstjänster kopplade till expedition av läkemedel.

En ny och viktigt fråga som lyfts från Vårdförbundet är problemen i läkemedelsbehandling hos patienter i eget eller särskilt boende som behöver särskilt stöd för sin läkemedelsbehandling.

Den första erfarenheten från vår gemensamma plattform är att det är enkelt att förstå varandra när vi får veta tillräckligt mycket om de problem och möjligheter var och en av oss ser i vår egen yrkesvardag. Den andra erfarenheten är att myndigheter och departement välkomnar möjligheten att vid behov få en fråga snabbt och samlat belyst från alla involverade yrkesgrupper. Fortfarande har förstås alla de ingående organisationerna sitt eget ansvar att föra fram sina egna synpunkter och själva svara på frågor och remisser. Men det finns frågor där det är enklare för alla inblandade – frågeställare och vi som ska svara – att snabbt och enkelt få en samsyn från oss i läkemedelskedjan. En samsyn som vi självklart förankrar i våra egna organisationer.

I dag kallar vi oss ROAr – roller och ansvar i receptkedjan. Du kanske undrar varför det sista r:et är en gemen och inte en versal? Varför vi här talar om receptkedjan och inte läkemedelskedjan? Det är helt enkelt för att vi vill kunna lyfta fram att det är ordinationen och expedieringen som är det viktiga och inte receptet. Receptet är i dag bara ett ofta ganska bristfälligt sätt att kommunicera mellan den som ordinerar och den som expedierar utan att direkt involvera patienten. Det är en av de många saker vi måste förändra till det bättre.

Du har kanske inte hört så mycket av oss? Det är inte heller meningen. Vi vill märkas genom faktisk förändring och i första hand synas genom våra organisationer. Det hindrar förstås inte att vi finns i form av en samverkansplattform som har regelbundna kontakter och att vi också kommer synas i debatten på olika sätt. Ett sådant är vårt förslag om ett enklare och säkrare sätt att ordinera läkemedel i utbytesgrupper.