Det är nu vi ska locka med Sveriges EMA-kampanj

Det är nu nästan precis ett år sedan EU-kommissionen tog beslut att EMA flyttar från London till Amsterdam. Beslutet togs efter en intensiv period av lobbying och marknadsföring av olika platser som tänkbar hemvist för Europas centrum för regulatoriska myndigheter.

Sedan dess jobbas det med Brexit. Nya byggnader byggs, personal har börjat flytta med sina familjer, och ett intensivt arbete med att flytta uppgifter från den brittiska läkemedelsmyndigheten, MHRA, till kollegor inom EU pågår för fullt.

Då, för drygt ett år sedan, gjordes en kraftsamling för att visa upp alla goda sidor av att bo i Sverige och verka i den svenska life science-sektorn. Livskvalitet, vetenskaplig höjd, ledande universitet och forskningsmiljöer visades upp. Människor med bakgrund från många olika länder vittnade positivt om livet i Sverige.

Häromdagen försökte jag surfa in på sajten ematosweden.eu. Den var stängd. Vad hände med alla goda historier om vår life science-miljö här i Sverige och Norden? Var det bara myndighetspersonal vi ville locka hit?

Samtidig hör jag bland vänner och bekanta i England att flera familjer sitter vid köksbordet och funderar kring vart i Europa de vill flytta. Många tänker att för en fortsatt karriär i life science-sektorn kan det vara en god idé att vara baserad inom EU.

Amsterdam är ju trevligt, de har EMA, men det är hemskt jobbigt med trängsel och trafik. Det där hörnet av Tyskland som gränsar till Schweiz ser fint ut. Kring Freiburg finns vacker natur och en dynamisk life science-miljö – och det är inte långt till Basel och allt som händer där. Eller kanske Sverige skulle vara något? Göteborg är ju inte så långt hem till England, och om man bor i Stockholm kanske man får gå på Nobelfesten?

Jag tänker att det är nu vi ska satsa på att marknadsföra Sverige som bas för en verksamhet inom life science i Europa. Alla goda anledningar som fanns för att locka hit EMA är lika giltiga i dag.

Det finns siffror som säger att den brittiska life science-sektorn omsätter cirka 900 miljarder kronor per år, och omfattar nära 240 000 personer (2017). Räknar vi dessutom affärskonsulter, finansiella analytiker och andra grupper som är vitala i vår sektor misstänker jag att siffrorna blir större.

Jag är övertygad om att flera av dessa värdefulla personer skulle gilla att bo i Sverige.

Och jag är övertygad om att en stark life science-sektor är ett viktigt bidrag till våra universitetsmiljöer, kunskapsutveckling, tillgång till medicinska produkter, klinisk forskning – och inte minst kvalitet i vården.