Häromveckan presenterade regeringen flera myndighetsuppdrag kopplade till apoteksmarknadsutredningen. En rad förstudier och en översyn av tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek är några av uppdragen. Förslagen är högst lovvärda och kommer säkert att ytterligare stärka apotekens viktiga roll i läkemedelssverige. Men återuppbyggnaden av kunskap i samhällsfarmaci (Pharmacy Practice på engelska), dit forskning kring apotekens bidrag till läkemedelsområdet hör, lyser med sin frånvaro.
Att Sverige hamnat rejält på efterkälken inom området och att vägen tillbaka riskerar att bli mödosam, beror på flera saker. Under monopoltiden mellan 1971 och 2009 hade Apoteksbolaget (sedermera Apoteket AB) en stark roll inom samhällsfarmaci med en egen stab med forskare och egen budget för forskning och kunskapsspridning. Förutom att Apoteksbolaget finansierade stora delar av universitetens forskning finansierade man även väsentliga delar av Institutet för hälso-och sjukvårdsekonomi, IHE och Nätverk för läkemedelsepidemiologi, Nepi.
År 1988 tog Apoteksbolaget över huvudmannaskapet för IHE från läkemedelsföretagens branschorganisationer för att staten ville betona vikten av Apoteksbolagets vidgade roll som en del i det hälsobefrämjande arbetet i samhället.
Men sedan omregleringen av apoteksmarknaden 2009 har nästan all forskning kring samhällsfarmaci som involverar apotekens verksamhet försvunnit från Sverige. De forskare som finns kvar är, med ett fåtal undantag, antingen yrkesverksamma på myndigheter eller har flyttat till Danmark eller Norge där samhällsfarmaciforskningen är omfattande. Det är ju glädjande för våra grannländer, men hjälper knappast Sverige.
Nu sitter vi här på hemmaplan och ser hur forskningen i våra grannländer och i andra delar av världen genererar värdefull kunskap om exempelvis antibiotika och apotek, kundmöten på apotek, hantering av OTC, pharmacoprinting på apotek, sektorövergång sjukhus-apotek, apotek som del i lokalsamhället, kommunikation på apotek och patientperspektiv i läkemedelsanvändning. Många av dessa områden skulle sannolikt vara viktiga att studera även vid svenska förhållanden. Forskningen är också en förutsättning för undervisningen i dessa ämnen för studenter på grundutbildningarna.
Andra områden inom samhällsfarmacin som kan vara av intresse för Sverige är utvärdering av farmaceutiska tjänster och hur den starkt ökade näthandeln kan utformas för att ge den bästa möjliga nyttan för samhället, kunden och patienten. Detta vore sannolikt värdefull kunskap för apoteken.
De svenska apoteken bidrar på många sätt till en bra läkemedelsanvändning och det finns mycket kunskap som vi måste värna om. Utvecklingen går dock snabbt och det gäller att apoteken kan ha en stark ställning även i framtiden, och genom evidensbaserad kunskap utveckla verksamheten så att de kan bli ännu bättre.
Nu krävs en kraftansamling från flera aktörer för att Sverige ska komma tillbaka inom samhällsfarmacin. Att vänta på att ”någon annan” ska ta ansvaret för detta kommer inte att vara lösningen. Alla berörda måste ta ett kliv framåt för att på sikt bygga upp den kritiska massa som behövs för att etablera forskningsområdet igen. Universitet och anslagsgivare har ett stort ansvar, men även apotekskedjor, professioner och intresseorganisationer.
Låt oss tillsammans hjälpas åt för att återinrätta samhällsfarmacin och därmed öka förutsättningarna för en bra läkemedelsanvändning.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Några frågor och råd med anledning av Karins blogg om Forskning inom samhällsfarmaci
1. Är forskning inom detta område i andra länder så lokalorienterad att resultaten inte kan tillämpas hos oss?
2. Presentera specifika exempel på att IHE, oberoende av huvudmannaskap, har främjat hälsan i samhället!
3. Apotekarsocieteten måste ju ha varit en tung remissinstans när omregleringen beslutades. Vilka argument framförde ni då för att bevara denna forskning?
4. Den biomedicinska forskningen på sjukhusapoteken genererade viktiga resultat, främjade samarbetet mellan sjukvård och apotek och markerade tydligt apotekens seriösa profil. Exempel: Forskning kring smärtlindring i Uppsala, PET och onkologi på KA och hemostasrubbningar i Malmö gav resultat som idag används globalt. Bara på SA MAS disputerade åtta apotekare med sjukhusapoteket som bas. Därtill kommer lika många läkare som disputerade tack vare handledning av och samarbete med apotekare. En viktig förklaring till denna framgång var den otroligt kreativa miljö som skapas i gränssnittet mellan farmaci och sjukvård på ett stort sjukhus. En annan förklaring är att denna forskning kombinerades med en basfunktion inom apoteket. Efter omregleringen är denna framgångssaga ett minne blott. Vad gjorde Apotekarsocieteten för att undvika denna avveckling?
5. Den som ska tillämpa den kunskap som genereras av seriös forskning måste ha tydlig kompetens. Använd då gärna Kerstin Keens eleganta definition av vad begreppet inkluderar: Färdigheter, kunskaper, erfarenheter, kontakter, värderingar. På vilka sätt har förutsättningarna för maximal kompetens förändrats inom läkemedelsområdet efter omregleringen?
Samhällsfarmaci, där forskning kring apotekens verksamhet ingår, är en vetenskaplig disciplin som behandlar läkemedlens roll för individer, populationer, organisationer och samhälle och som bidrar till en rationell läkemedelsanvändning. Att på ett vetenskapligt sätt utveckla forskningsmetoder inom områden för att uppnå exempelvis effektivare och bättre anpassade kundmöten, implementering av läkemedelspolicys och regelverk samt farmaceutiska interventioner på apotek och i hälso- och sjukvård samt det professionella yrkesutövandet och samverkan med andra hälso- och sjukvårdsutövare är alla exempel på aspekter som bör belysas med en vetenskaplig metodik. Denna forskning ger möjlighet till evidensbaserad kunskap och en utveckling som i slutändan leder till bättre folkhälsa.
Inom delar av dessa områden kan Sverige säkert förlita sig på forskningsresultat från andra länder. Men som vid all annan forskning så gäller det att ha kunskapen att bedöma vilken typ av resultat från internationell forskning genomförd i andra länder som kan implementeras i svenska förhållanden. För detta krävs nationell forskning och en kritisk massa som är större än den vi uppbringar idag.
Forskningen kring samhällsfarmaci har under den senaste 10-årsperioden minskat i Sverige. Apotekarsocieteten har i olika remisser lyft vikten av kunskap, kompetens och forskning och har även utlyst en rad stipendier specifikt inom forskning kring apotekens bidrag till patientsäker och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning.
Tack Karin för dina kommentarer. Samhällsfarmaci kan nog vara bra. Några av dina föregångare (Fryklöf, Eklund, Nilsson) har ju också varit eldsjälar inom området, men då utan att tappa bort värdet av de laborativa grenarna i farmacin.
Vad jag reagerade på i din blogg var att resultat från utländsk forskning inom samhällsfarmaci inte skulle kunna tillämpas inom vårt land, d.v.s. principen om allmängiltighet inte gällde. Då måste man ju rimligen ställa sig frågan om sådan verksamhet fyller kriterierna för seriös forskning. Däremot inte sagt att den är utan värde. En spännande studie skulle ju kunna vara att kartlägga vilka koncept inom området som är under- eller överrepresenterade hos oss jämfört med utlandet och vilka konsekvenser detta har fått för svensk folkhälsa.
För att bedöma om resultat från internationell forskning inom området är möjliga att tillämpa hos oss krävs inte bara kunskap utan också de andra delmomenten i kompetensbegreppet: Färdigheter, erfarenheter, kontakter, värderingar. På samma sätt behövs kompetens för att förklara varför de svenska apotekens insatser inom folkhälsan är på väg att avklinga. Låt mig fokusera på två begrepp: Kontakter och värderingar. På Apoteksbolagets tid hade vi en naturlig och samhällsorienterad huvudman för alla apotek, ett väl fungerande HK bemannat med kvalificerade farmaceuter (en del forskarutbildade), en god kontakt med landstingen genom Samarbetsnämnden, stimulerande samarbete med kliniskt verksamma läkare vid framtagningen av Läkemedelsboken och vid utformningen av temadagarna, informationsapotekare ute på fältet, och kvalificerat forskningssamarbete mellan företrädare för farmaci och medicin på de stora sjukhusen. Dessa kontakter skapade kreativitet och en anda att positivt främja folkhälsan utan att snegla på ekonomiska maximeringar. Efter omregleringen är dessa förutsättningar obefintliga. Personalen på apoteken vill gärna leva upp till sin yrkesetik men den infrastruktur vi har dragit på oss gör det kämpigt.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här