Forskningsetik viktigt för fler aktörer än akademin

Forskare har ett högt förtroende hos allmänheten i Sverige. Ett sådant förtroende är en viktig grundpelare för all vetenskap och forskning och en förutsättning för att ett litet land som Sverige även i framtiden ska kunna hävda sig som kunskapsnation i den globala konkurrensen.

Forskning bedrivs av fler aktörer än universitet och högskolor, som till exempel sjukvård, forskningsinstitutet och näringsliv. Och alla vill bedriva en forskning enligt etiska principer och god forskningssed. Här finns en mängd riktlinjer och regelverk, men ändå går det ibland fel – etiska riktlinjer som inte följts, plagiat och fusk med forskningsdata är konkreta exempel på detta. I en nyligen publicerad artikel av en australiensisk forskargrupp beskrivs även att forskare tenderar att överdriva effekten och slutsatserna av sina forskningsresultat.

Det har säkert förekommit former av oredlighet i forskning i alla tider. Men i takt med att forskningsmängden ökar i form av antalet publicerade artiklar, den snabbare spridningen via internet och ökade satsningar inom forskning generellt, kommer även de etiska misslyckandena upp till ytan.

Här är det viktigt att inte forskarsamhället blir fartblint i kampen om synliggörande och att komma först. Diskussioner och förhållningssätt till regelverk och policies måste alltid hållas levande på alla arbetsplatser där forskning bedrivs och läras in tidigt i en forskares utbildning.

Regeringen har under senare tid tillsatt två utredningar inom området. Den ena handlar om översyn av lagen avseende forskning på människor och den andra avser förslag till ny lag som ska främja god sed och hantera oredlighet i forskning. Många bra förslag har tagits fram, men flera av lagförslagen gäller endast universitet och högskolor.

Orden samverkan och rörlighet förekommer flitigt i forskningspropositionen och i andra sammanhang. Inom läkemedelsforskning har detta alltid varit aktuellt och är ingen nyhet, men det som är nytt är att industrin numera i tidigare fas går in i olika samarbeten med universitet och små forskningsbolag, antingen enskilt eller i större konsortium.

Forskares rörlighet mellan akademi, hälso-och sjukvård och näringsliv ökar och är bra och kommer att berika forskningen och de olika aktörerna. Just därför är det så viktigt att forskningsetiken genomsyrar hela forskarsamhället, oavsett aktör, och inte stannar vid lagar och dokument vid landets universitet och högskolor.

För att detta ska bli verklighet måste ledningen hos alla forskningsaktörer ta ett ännu större ansvar. Förutom obligatoriska kurser i forskningsetik behövs andra insatser. Ledningarna i dessa organisationer bör ta ett än mer aktivt grepp kring frågan och i sitt ledarskap utveckla ett förhållningssätt som gör att frågan kontinuerligt diskuteras, vidareutvecklas, målsätts och följs upp.

Detta behövs för att få ett öppet klimat som på ett naturligt sätt genomsyrar den dagliga verksamheten – och för att behålla allmänhetens förtroende för forskning och vetenskap.