Oprofessionellt beteende riskerar patientsäkerheten

”På det här apoteket hjälper ALLA till att plocka varor.” Jag hade blivit inlånad till apoteket för att det skulle vara mycket att göra.  Men det var nästan inga kunder alls och jag hade plockat varor mest hela dagen. Jag läste något meddelande på intranätet när apotekschefen smög upp bakom min rygg och fällde sin syrliga kommentar.

Hon hade inte befunnit sig på apoteksgolvet på hela dagen och hade hon börjat plocka varor hade hon sett vad jag hade prickat av på listan. Jag blev arg och ledsen i stunden, sen ville jag aldrig mer bli utlånad till det apoteket.

Det är många år sedan nu, långt innan jag var chef eller jobbade på mitt nuvarande apotek. Jag var underordnad, och både under apotekspraktiken och efter märkte jag hur en del medarbetare, ofta chefer, gärna tog ut sitt dåliga humör på omgivningen. Kanske var det inte oftast cheferna, men det märktes mer och sved värre när en chef betedde sig illa.

På de flesta apotek jag har jobbat på har det varit bra stämning, men jag har lärt mig snabbt vilka medarbetare jag går till med frågor och vilka jag passar mig för att ställa ”dumma” frågor till. Fort lär man sig också vilka som kan förlora humöret och snäsa åt andra, särskilt när det är stressigt.

Självklart får människor svårare att behärska sig när de känner sig pressade och trötta, men ibland förekommer ursäkter som att man ”säger som det är”, ”är rak” eller att ”tonen är rå, men hjärtlig”. Egentligen tycker jag bara att det finns en bra beskrivning av beteendet; man är otrevlig och oprofessionell. Självklart ska man kunna be en kollega att hjälpa till att plocka varor, men vi måste uttrycka oss respektfullt mot varandra.

När jag själv blivit drabbad av sura kommentarer har jag mest sett det som mitt problem. Men så läste jag en artikel i Läkartidningen om hur dåligt uppförande påverkar patientsäkerheten, och även om artikeln främst berörde vårdpersonal gäller det förstås även på apotek.

När någon beter sig illa tappar den drabbade fokus från sin huvudsakliga uppgift. I studier presterar studenter som fått utstå oförskämdheter innan en examination sämre både på kreativa och rutinuppgifter. Man undrar ju om den farmaceutiska kontrollen också brister lättare om farmaceuten är upprörd över händelser i apoteket? Man kan behöva ”prata av sig” med andra medarbetare, och händer saker ofta kan det ta tid från verksamheten.

En annan studie på sjukhus visade att avdelningar med dåligt samarbetsklimat hade svårare att implementera standardiserade rutiner. Även på apotek är det ju viktigt för patientsäkerheten att vi klarar att ta till oss, och arbeta efter, gällande rutiner.

Otrevligt arbetsklimat föder också otrygghet. Rädslan för att göra fel kan överskugga viljan att göra det bästa för patienten och det kan även kännas svårt att tillstå misstag man gjort, vilket gör dem svårare att rätta till. Som med alla patientsäkerhetsfrågor måste problem hanteras på flera nivåer, och ska inte skyllas på enstaka individer.

Företagen har sina uppförandekoder, men i vardagen på apoteksgolvet får vi alla hjälpa till genom att behandla varandra med vänlighet och respekt. Och när vi möter dåligt uppförande inom apoteksvärlden, våga prata om det, hur det påverkar stämningen på apoteket och arbetsinsatsen, utan att för den skull bara skylla den på enskilda medarbetaren som kanske känner sig pressad över bristningsgränsen.

Vid felexpeditioner är det mer intressant hur felet uppkommit och bäst kan förebyggas, snarare än vem som gjort felexpeditionen. Jag önskar att vi kunde tänka på ett liknande sätt när det gäller oprofessionellt och otrevligt beteende. Hur förebygger vi det bäst?