Däremot fick de i högre grad akuta biverkningar. Det visar en avhandling som presenteras denna vecka vid Umeå universitet.
Det är uppföljningen av en studie vid namn ARTSCAN, som pågått mellan åren 1998 och 2006, som nu presenteras i en avhandling. I studien har 750 patienter på tolv region- och universitetssjukhus i Sverige ingått, och följts upp i fem år efter avslutad behandling.
– Vi publicerade preliminära resultat 2012, när patienterna hade följts i två år, berättar Karin Söderström, som är författaren till avhandlingen och överläkare på strålbehandlingsenheten på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Men det är först nu vi har det mogna resultatet.
I studien har en intensifierad strålbehandling testats och bedömts. Vanligen får patienterna sin strålning under sju veckors tid, för att den friska vävnaden ska få tid att reparera cellskador från strålningen. En teori finns då att även snabbväxande tumörceller hinner reparera sig i någon grad. I studien har därför deltagarna lottats mellan två grupper, en som fått den konventionella behandlingen på sju veckor, och en som fått en kortare behandlingstid på 4,5 veckor, men med samma totaldos av strålning.
Resultatet av en långtidsuppföljning på fem år, visade ingen vinst med den intensifierade behandlingen. Överlevnaden såg likadan ut i båda grupperna. Risken för svåra akuta biverkningar, framför allt i form av smärtsamma brännskador i slemhinnan i mun och svalg, ökade dock i gruppen som fått den kortare behandlingen.
– Studiens resultat har medfört att den intensifierade typen av behandling i stort sett fasats ut i Sverige, vilket både besparar patienten onödigt lidande och minskar belastningen på strålbehandlingsavdelningarna, säger Karin Söderström.
I studien har även resultatet av förebyggande strålbehandling analyserats. Lymfkörtlar i närheten av tumören behandlas ofta med en lägre dos strålning, för att eliminera eventuell mikroskopisk tumörutbredning. I studien upptäckte Karin Söderström och hennes kollegor att strålningsområdet för den förebyggande lågdos-strålningen inte korresponderade med tumörernas utbredning hos patienterna, utan snarare följde olika praxis på olika sjukhus.
De såg också att återfall av tumör som låg utanför strålbehandlat område eller fått lågdos-strålning, inte ledde till någon ökad dödlighet.
– De enda återfallspatienterna som fick högre dödlighet var de som fick återfall i det område som var mest strålbehandlat, det vill säga där tumören suttit vid diagnostillfället, säger Karin Söderström.
Storleken på området som fick förebyggande strålning hade också samband med en kraftigare viktnedgång hos patienterna, och en högre risk för svåra sväljningsbesvär över lång tid.
Man såg också att två andra faktorer spelade in när det gällde risken för att få långvariga sväljningssvårigheter: patientens ålder och huruvida patienten genomgick en så kallad neck dissection, då man kirurgiskt utrymmer lymfkörtlar på halsen för att få bort tumörutbredning.
– Detta illustrerar vikten av att noga överväga riskerna med förebyggande behandling mot riskerna för biverkningar hos patienten, säger Karin Söderström.
Huvud- halscancer drabbar cirka 1400 personer om året i Sverige. De utgör bara drygt två procent av alla cancerformer, men är några av de diagnoser som ökar mest. Mellan åren 2008 och 2011 skedde en ökning på 11 procent för huvud- halscancer. Dubbelt så många män som kvinnor drabbas, även om det skiljer sig åt mellan de olika diagnoserna.
Rökning och alkohol är de absolut största bakomliggande faktorerna för huvud- halscancer, och beräknas orsaka 75 procent av alla sjukdomsfall. Den största ökningen av huvud- halscancer beror dock på en annan faktor, nämligen humant papillomvirus, HPV. Patienter som har HPV-inducerad huvud- halscancer är vanligtvis yngre och har inte varit rökare. Prognosen för denna typ är bättre än för icke HPV-inducerad huvud- halscancer.
För en månad sedan skrev Läkemedelsvärlden.se om en studie som presenterades under European Cancer Congress, som visade att strålning två gånger om dagen istället för en, ledde till en längre överlevnad för huvud- halscancerpatienter.
