I en doktorsavhandling vid Sahlgrenska akademin har Andrea de Bejczy testat tre olika substanser vid alkoholberoende, men också i ett av försöken använt sig av ett nytt sätt att mäta alkoholkonsumtionen.
– I alkoholstudier används oftast självrapporter för att mäta eventuella förändringar i alkoholkonsumtion, säger Andrea Bejczy som skrivit avhandlingen.
I en av hennes studier, en placebokontrollerad med rökavvänjningsmedlet vareniklin, sågs ingen skillnad i alkoholkonsumtion i försökspersonernas självrapportering.
Men i den här studien använde forskarna sig också av en ny alkoholmarkör – phosphatidylethanol, som utvecklats vid Lunds universitet.
– Det var när vi tittade på alkoholmarkören som vi såg en signifikant skillnad i alkoholkonsumtion mellan placebogruppen och de som behandlades med vareniklin. Uppenbarligen fick vi inte samma resultat när vi jämförde självrapporteringen med en objektiv markör. Det öppnar ju för en intressant diskussion om hur vi mäter i alkoholstudier, menar Andrea de Bejczy.
Förutom rökavvänjningsmedlet vareniklin hade även den antidepressiva substansen mirtazepin effekt på en grupp med ärftlighet för alkohol.
När det gäller en tredje substans, som i dag inte är något registrerat läkemedel men som påverkar glycinnivåerna i hjärnan, dämpades inte alkoholkonsumtionen bättre än för den placebokontrollerade gruppen i den här studien.
Eftersom de tre substanserna jämförts med placebo vet man inte om hur de står sig i jämförelse med de fyra läkemedel som i dag är godkända för behandling mot alkoholberoende: Antabus, Campral, Naltrexon, Vitaflo och Silencro.
– Det är ovanligt i den här typen av studier att man jämför med andra verksamma läkemedel, så kallad golden standard. Det vanliga är placebo. Så jag kan inte säga att de här två substanserna är bättre, men jag kan säga att jag tycker det borde finnas plats för dem i en arsenal där man prövar sig fram mot vad som passar en individ bäst, säger Andrea de Bejczy.
Att vareniklin och mirtazepin också skulle få indikation för alkoholberoende verkar i dagsläget inte sannolikt. För det första behövs det då fler bekräftande studier som kostar pengar och tid. Men det kräver också att ett företag ansöker om godkännande för en sådan indikation, vilket de inte brukar vara intresserade av när ett patent är på väg ut, som i fallet med vareniklin, eller har gått ut, när det gäller mirtazapin.
– Det finns ju en viss samsjuklighet, till exempel är alkoholberoende ofta också rökare. Då kan man ju i alla fall teoretiskt tänka sig att man förskriver vareniklin mot rökningen och då också får effekt på alkoholkonsumtionen, funderar Andrea de Bejczy.
