LÄKEMEDELSKONGRESSEN. Efter en egen presentation av arbetet fram tills nu, fanns bredvid life science-samordnaren Anders Lönnberg tre till personer på scenen för att diskutera satsningen hittills och det viktigaste för det fortsatta arbetet.
En av de största utmaningarna hittills har varit implementeringshastigheten, sa Lönnberg som svar på debattledare Ingrid Helanders fråga. Det är en ”sense of urgency” som saknas, menade han och gav en känga åt sin uppdragsgivare.
– Kanslihuset har ju sin lunk som inte alltid är så produktiv.
Som Läkemedelsvärlden.se skrivit om har man i life science-satsningen bland annat tagit fram förslag på hur meriteringssystemet kan ändras för att göra det mer attraktivt för akademiker att samarbeta med industrin, och vice versa.
Ett annat projekt är framtagandet av standarder för digitalisering av olika system inom hälso- och sjukvården och ett förslag på hur finansiering med statligt riskkapital kan se ut.
Frågan vad life science-satsningen hittills har betytt riktades till de två personer från läkemedelsbolag på scenen. Först att svara var Jonas Åström från GE Healthcare.
– Vi har haft flera möten. Dialogen har kommit igång på ett helt annat sätt, sa han.
Jonas Åström sa att bioläkemedelindustrin nu genomgår en digitalisering och industrialisering för storskalig produktion.
– Med nya format krävs flexibilitet i produktionen. Det kräver stark koppling mellan olika aktörer. Här är samverkan jätteviktig.
Anna Sandström från AstraZeneca uttalade också sin glädje över satsningen.
– Det finns en beredskap och vilja i regeringskansliet. När vi har gått samman flera aktörer, och för fram bra förslag tillsammans, då finns en tydlig vilja i regeringskansliet för att fånga upp dessa och gå oss till mötes, sa hon.
På scenen fanns också Jenni Nordborg, chef för avdelningen Hälsa på Vinnova. På frågan hur innovationsmyndighetens roll i detta ser ut svarade hon:
– Vi är ett verktyg i detta i och med att vi kan bli en finansierande myndighet.
Jenni Nordborg menade att satsningen redan gjort skillnad.
–Att vi i Sverige satsar, det märks internationellt, sa hon.
Att samverkan är det viktigaste för satsningens arbete framåt, var alla överens om. I framtagandet av individualiserade läkemedel, eller personalized medicine, är samarbetet med klinik och patienter viktigare än någonsin.
Vad life science-samordnaren har i kikaren för sitt fortsatta uppdrag var Anders Lönnberg något ovillig att svara på. Produktion och produktutveckling av biologiska läkemedel nämnde han ändå. Han påpekade hur snabbt utvecklingen har gått.
– Hade någon frågat mig för tre år sen hade jag sagt att det är dött. Läkemedelsproduktionen åker till Kina och Indien. Men nu är det tillbaka, därför att produktionen av biologiska läkemedel är så komplicerad.
Lönnberg berättade att tio miljarder investerades i industrin 2015, och sa att han väntar sig fortsatt stora investeringar, redan innan detta år är slut.
Anders Lönnberg har också en vision om att gifta ihop life science med svensk it-sektor.
Mot slutet av huvudsymposiet kom frågan om EMAs framtida placering upp. Samtliga deltagare var mycket positiva till en placering av den europeiska läkemedelsmyndigheten i Sverige. Mest övertygad var dock Anders Lönnberg, som menade att den i princip måste hamna här.
– Jag har kontakt med många aktörer i andra länder. De säger att de vill att det ska vara som i Storbritannien, att landet ska jobba proaktivt. Det är bara Storbritannien och Sverige som jobbar så.
Om man ser på vad de olika EU-länderna gör inom EMA, så är Sverige och Storbritannien de som gör absolut mest, sa Lönnberg. Och att få myndigheten till Sverige skulle inte bara innebära arbetstillfällen på själva myndigheten.
– Många bolag tenderar att vilja placera sig nära EMA, sa Lönnberg. Man drar till sig tusentals forskare. Där EMA finns blir det ett stort forskningscentrum, ett av världens största.
