Genom att undersöka mer än 2 100 godkända läkemedelssubstanser har forskare vid University of California funnit att det befintliga antibiotikumet azithromycin har god effekt i att minska effekterna av zikavirus.
Läkemedlet används normalt för behandling av sexuellt överförbara sjukdomar.
Genom att studera cellinjer med gliaceller och astrocyter, båda celltyper i det centrala nervsystemet som angrips vid zikainfektion, fann forskarna att azithromycin förhindrade virusproduktion och virusorsakad celldöd.
Tidigare studier i en rad andra celltyper har visat på liknande effekt hos andra substanser, bland annat hepatit C-läkemedlet sofusbovir, utvecklat av svenska Medivir. Azithromycin visade dock bättre effekt än de flesta av de tidigare studerade substanserna.
I den aktuella studien fokuserade även forskarna på befintliga substanser som är godkända att användas under graviditet, vilket många av de andra undersökta substanserna inte är. Eftersom zikaviruset kopplas till bland annat till utvecklandet av mikrocefali hos barn vars mödrar blivit infekterade under graviditeten är det nödvändigt att kunna behandla under graviditeten.
Den exakta mekanismen hur zikaviruset angriper fostrets hjärna är fortfarande inte helt klarlagd.
I denna studie använde därför forskarna in vitro-modeller av hjärnan under utveckling och fann att zikaviruset i första hand infekterade neuronala stamceller, astrocyter, prekursorceller till oligodendrocyter och mikroglia – alla involverade i hjärnans utveckling. Man fann också att genom att blockera en specifik receptor kunde man minska möjligheten för zikavirus att infektera.
Forskarna skriver att resultaten, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS, ger ny kunskap om hur zikaviruset infekterar hjärnan under fosterutveckling. De konstaterar också att ytterligare studier krävs för att undersöka om azithromycin och andra substanser kan påverka zikavirusets aktivitet i relevanta celltyper även in vivo.
– Förebyggande åtgärder som myggbekämpning och ett vaccin mot zikaviruset är nödvändiga för en långsiktig kontroll av smittspridningen men också att hitta substanser med en terapeutisk effekt när smittan är ett faktum, skriver forskarna i studien.
