Immunterapi är ett av den senaste tidens stora genombrott för behandling av cancer. Med hjälp av läkemedel stimuleras kroppens eget immunförsvar att känna igen och förstöra cancercellerna. Metoden används främst för att behandla olika former av spridd cancer som till exempel melanom, lungcancer och blåscancer.
Läkemedlet ges som injektioner i blodbanan och skapar en systematisk effekt. Nackdelen är att hela immunförsvaret aktiveras, vilket kan ge en hel del biverkningar.
Forskare vid Uppsala universitet har i en studie i möss undersökt effekten av läkemedlet om det i stället gavs lokalt i tumörområdet. Resultaten visar att läkemedlet hade lika stor effekt på tumören som om det injicerades i blodbanan.
Dessa resultat stämmer också väl överens med forskarnas tidigare studier där man i modellsystem för blåscancer sett att immuncellsaktiverande antikroppsterapi med CD40 hade bättre effekt om den gavs lokalt än i blodbanan.
Båda studierna är visserligen gjorda i djurmodeller, men forskarna säger i ett pressmeddelande att fynden kan ha betydelse för framtida behandling i människa.
– Det är mycket lovande resultat eftersom det kan innebära att man inte behöver aktivera hela kroppens immunsvar utan enbart det som är relevant i tumören. På så sätt bör man kunna minska bieffekterna av läkemedlet, säger Sara Mangsbo, forskare vid Uppsala universitet, som lett studien.
Förhoppningen är enligt forskarna att det är immuncellerna och inte själva läkemedlet som letra upp eventuella metastaser och förstör dem. Exakt hur den mekanismen ser ut är inte klarlagd och där behövs mer forskning.
Förutom forskare från Lund har kanadensiska forskare medverkat i studien.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Immunology.
