I dagarna slutar Monica Hagman på Apoteket AB, där hon under 33 år arbetat som bland annat informationsapotekare, apotekschef, affärsområdeschef och nu senast som ansvarig för tjänste- och kompetensutveckling. Hon har bland annat varit med om stora utbildningssatsningar, förändringar av förmånssystemet som ledde till hamstring av läkemedel och inte minst omregleringen av apoteksmarknaden. Från den 1 november blir hon ny närsjukvårdsdirektör för östra delen av i Landstinget Östergötland.
Hur känns det att byta arbetsgivare efter så lång tid?
– Det känns helt rätt att gå in i något nytt. Jag känner mig hemma i hälso- och sjukvården och har samarbetat med dem under alla mina år på Apoteket. Det är jättespännande och en utmaning att gå till ett nytt, stort chefsjobb. Det var inte ett svårt beslut, jag är väldigt glad att jag fått den här möjligheten. Dessutom slipper jag veckopendla för första gången på 13 år.
Varför byter du jobb?
– Främst för att jag har fått ett fantastiskt fint erbjudande, men ett annat skäl är att omregleringen drastiskt ändrat innehållet i apoteksarbetet. Det jag har arbetat med, farmaceutisk kompetens och farmaceutiska tjänster, har inte varit i fokus på senare tid. Pendeln har svängt för hårt mot detaljhandelshållet. Nu börjar pendeln röra sig tillbaka mot kärnverksamheten, men det går för långsamt. För mig är det viktigt att få jobba med frågor som är meningsfulla för andra människor och det får jag göra i mitt nya jobb.
Vari ligger apotekens problem?
– Idag är det stort fokus på kortsiktig lönsamhet inom apotekskedjorna. Man ser bara på den direkta lönsamheten, och inte på den indirekta och långsiktiga som man skapar med trovärdighet och kompetent rådgivning.
– Branschen är samstämmig, man vill se apoteken som en del i hälso- och sjukvården. Men då måste man inrikta verksamheten på det, till exempel genom att jobba med rådgivning för bättre läkemedelsanvändning. Ett sätt är att få till dialogen med receptkunder. Idag fokuserar man fortfarande på så korta kötider som möjligt, trots att det finns ett behov hos kunderna att få svar på frågor. Kunderna i egenvården har också väldigt många frågor, så även där är det viktigt med farmaceutisk kompetens.
Vad finns det för risker med för stort fokus på detaljhandel?
– Apoteken riskerar att bara bli en distributionskanal för läkemedel. Då behövs det inga välutbildade apotekare eller receptarier, något individer, samhälle och inte minst apoteksbranschen kommer att förlora mycket på.
– Det är viktigt att vända trenden nu. Det är inte för sent, men det kommer att ta tid, eftersom dippen varit så stor. Medarbetarna vill ju också utnyttja sin kompetens. Apoteken riskerar att förlora många kompetenta farmaceuter till hälso- och sjukvården.
Vad tycker du att man ska göra åt det?
– Apoteken måste arbeta mer med god läkemedelsanvändning genom att ta ansvar för både receptkunder och egenvårdskunder. Det är väldigt tydligt att apoteksbranschen inte kommer att få mer ersättning eller andra förhandlingsmöjligheter, men man kan dela upp receptmarginalen i en distributions- och tjänstedel.
– Jag tror även mycket på initiativen i nationella läkemedelsstrategin kring kvalitetsindikatorer och strukturerade läkemedelssamtal. Genom de här initiativen visar man vad man vill med apoteken. Det gäller bara att man hittar rätt indikatorer, för enligt min erfarenhet gör man det som man mäts på.
Ett problem som nämnts av bland annat Statskontoret är att kompetensutvecklingen blivit sämre för farmaceuterna efter omregleringen. Vad tror du det beror på?
– Personalen får kompetensutveckling, men främst inom försäljning. Det är inget fel i sig om det skulle utgå från den omtänksamma farmaceutiska merförsäljningen, men det handlar om ren merförsäljning. På grund av de starka kraven på lönsamhet har många apotek fått dra ner på personalstyrkan, vilket innebär mindre tid för kompetensutveckling. Men som farmaceut måste man tänka på vad det innebär att man har en legitimation, kompetensutveckling är ett delat ansvar mellan arbetsgivare och anställd.
Många apotekskedjor saknar farmaceuter i ledningsgrupperna, hur ser du på det?
– Självklart måste det finnas en farmaceut i ledningen, det är som att driva en bank utan en ekonom. Utan farmaceuter som kan verksamheten finns det en stor risk att de flesta frågor bara handlar om detaljhandel och distribution. Apotek Hjärtat är exempel på en kedja som har flera farmaceuter i ledningsgruppen, det tror jag kommer att göra skillnad.
Har något varit bra med omregleringen?
– Ja, självklart. Men jag tycker att den borde ha genomförts mer genomtänkt ur patientsäkerhetsperspektivet. Det har blivit bättre för kunderna eftersom apoteken till exempel har ökade öppettider nu. Det har också blivit lättare att köpa receptfria läkemedel i och med att de får säljas i annan handel. För apotekare och receptarier har det blivit fler arbetsgivare, vilket innebär högre löner.
Vad har du för tankar kring ditt nya jobb?
– Det är en stor utmaning som jag går in i med stort engagemang. Att åstadkomma en så bra vård och god hälsa som möjligt utifrån givna ekonomiska ramar. Jag kommer att vilja fortsätta arbeta för en bättre läkemedelsanvändning. Det finns många problem som beror på felaktig läkemedelsanvändning som kan förebyggas.
Hur kommer du att arbeta med apoteken på ditt nya jobb?
– Jag kommer inte att stödja omfördelning av resurser till apoteken utan att först veta vad jag får. Det är ingen framgångsväg att bara prata pengar. Mitt råd till apoteken är att först visa vad de kan och därefter prata ersättning. Jag kommer naturligtvis se väldigt positivt på den apoteksaktör som vill samverka med vården genom att stödja allmänheten till en säker egenvård och bidra till en bra läkemedelsanvändning.
