Zyprexa från Lilly mot mani, Atacand från Astrazeneca mot högt blodtryck och världens mest sålda läkemedel Lipitor från Pfizer mot förhöjda blodfetter. Det är bara några exempel på storsäljande läkemedel vars patent gått ut det senaste året. Och än syns ingen ljusning på patenthimlen.
– Vi har aldrig haft så stora patentutgångar som nu, framför allt under 2012. 2013 blir det lite lugnare, men sedan tilltar det igen 2014 med flera biologiska läkemedel. Med dagens regelverk får dessa inte fullt så stora effekter, eftersom apotekens möjligheter att byta ut de biologiska läkemedlen är mindre, säger Maarten Sengers, utredare på Socialstyrelsen med ansvar för att göra prognoser kring samhällets läkemedelskostnader.
För samhället har patentutgångarna otvivelaktigt lett till besparingar, framför allt genom den prispress som generikapreparaten sätter på marknaden. 2011 ökade kostnaderna för receptförskrivna läkemedel i Sverige enbart med 0,8 procent, vilket är en historiskt låg siffra. 2012 spås kostnaderna till och med minska med 2,5 procent.
– Vi kan redan nu se en ganska kraftig minskning, säger Maarten Sengers.
Men det som är bra för samhällets sjukvårdsbudget är mindre bra för de stora läkemedelsbolagen. Redan för fyra-fem år sedan pratades det i hotfulla ordalag om det annalkande patentstupet. Då var det dags för flera av de första riktiga storsäljarna, så kallade blockbusters, att förlora sina patent.
Med facit i hand blev det precis som olyckskorparna förutspådde. De stora läkemedelsbolagen har haft svårt att få fram nya storsäljare i takt med att de gamla patenten gått ut. Och nu börjar konsekvenserna bli kännbara. I februari tvingades Astrazeneca lägga ner sin forskningsavdelning i Södertälje och göra sig av med 1200 anställda, bara två år efter att de lade ner sin forskningsavdelning i Lund.
När det skakar i läkemedelsbranschen skapar det oro på många håll i samhället. Läkemedelsindustrin har länge varit en av Sveriges mest framgångsrika exportindustrier och efter Astrazenecas nedläggningsbesked utnämnde regeringen den före detta forskningsministern Lars Leijonborg till särskild samordnare för att minska effekterna av nedläggningen. Politiker, forskare och industri försöker nu slå sina kloka huvuden ihop och fundera ut strategier för att landet inte ska dräneras på kompetens och kapital.
Enligt Thomas Hedner, professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och doktor i ekonomi vid Linköpings universitet, bottnar läkemedelsbolagens problem framför allt i ett strukturfel hos företagen.
– På senare tid har vi sett allt färre blockbusters, det som tidigare drivit en stor del av big pharma-företagen. För att kunna upprätthålla sina stora, interna forskningsavdelningar är de beroende av stora kassaflöden. Det fungerar inte längre. Det vi ser nu är ett brytningsskede där de måste ändra sina affärsmodeller, säger han.
Bolagen behöver alltså bli mer kostnadseffektiva och frågan är hur? När det gäller de ökade kraven på kliniska studier finns ingen väg tillbaka, det handlar om säkerhet för patienterna. Istället måste man hitta andra och kortare vägar till nya läkemedel.
– Bolagen behöver snabba upp life cycle-kedjan, kanske välja mindre indikationsområden och samarbeta mer i öppna nätverk. I dagens informationssamhälle har slutna företag allt färre konkurrensfördelar, säger Thomas Hedner.
Som exempel på hur de nya affärsmodellerna kan se ut i praktiken nämner han TB Alliance och Medicine for Malaria, två icke-vinstdrivande stiftelser som arbetar med att ta fram bra och billiga mediciner mot TBC och malaria. Nytänkandet ligger framför allt i organisationernas struktur. Bägge har små interna kärnor, men arbetar med externa nätverk bestående av flera tusen personer. De samarbetar med offentliga, privata, akademiska och ideella partners i hela världen och får på så vis tillgång till expertis samtidigt som de kan hålla kostnaderna nere. Som resultat har de fått stora framgångar med mediciner som de större läkemedelsbolagen inte intresserat sig för i tillräckligt hög grad.
– Många som arbetar för de här stiftelserna har förstås andra drivkrafter än de kommersiella storföretagen, de ser sitt arbete som en mission. Men jag tror ändå att de större bolagen har saker att lära av dem, säger Thomas Hedner.
Ett annat lyckat exempel har han själv varit involverad i. Tillsammans med företaget Puls Partners var Thomas Hedner med och utvecklade läkemedlet Plenadren, ett kortisonpreparat vars substanspatent gick ut för runt femtio år sedan. De lyckades göra en ny, förbättrad beredning och läkemedlet har idag sålt för en miljard kronor.
Flera av big pharma-företagen vänder sig nu till bilindustrin för att få hjälp och inspiration. Till exempel samarbetar Glaxosmithkline sedan september med formel 1-stallet McLaren och Porsches konsultavdelning har börjat erbjuda sina tjänster externt, bland annat till läkemedelsföretag.
Astrazeneca inledde 2009 ett samarbete med Jaguar Land Rover i Storbritannien, och den svenska delen av företaget har haft kontakter med Scania ända sedan 2002. Framför allt är de intresserade av den så kallade lean-metodiken som går ut på att ständigt effektivisera och förbättra verksamheten.
– Bilindustrin var tidigt ute med lean-metodiken, de har varit konkurrensutsatta under lång tid. Det är egentligen först nu som läkemedelsindustrin blivit konkurrentutsatt på ett liknande sätt, med patentutgångar och prispress. Tidigare kunde vi koncentrera oss på att producera läkemedel och lansera nya produkter utan att behöva tänka så mycket på våra kostnader, säger Peter Alvarsson, chef för lean-arbetet på Astrazeneca Sverige.
Här i Sverige sätter många, inklusive regeringen och Lars Leijonborg, stort hopp till SciLifeLab, ett nationellt centrum för biomedicinsk och bioteknisk miljöforskning i Stockholm som startades 2010 och leds av Karolinska institutet, Stockholms universitet, Uppsala universitet och KTH. I maj i år utnämndes det till nationellt forskningsinstitut från och med 2013. Regeringen har också aviserat att den kommer att anslå pengar till SciLifeLab, förmodligen redan i höstens forskningsproposition.
Mathias Uhlén är professor och vetenskaplig ledare för SciLifeLab. Där jobbar man enligt en modell som tros vara en bra väg att gå i jakten på nya och bättre läkemedel. Just nu pågår en intensiv kartläggning av människans byggstenar och en uppbyggnad av stora data- och biobanker. Förhoppningen är att man genom detta arbete ska kunna upptäcka sjukdomsmarkörer tidigare, vilket skulle få stor betydelse för behandlingsmöjligheterna, för till exempel cancer.
Men ett lika viktigt mål är att försöka analysera olika patientgrupper och skräddarsy behandlingar utifrån den kunskap man då får fram. Mer individanpassade behandlingar skulle också kunna göra det lättare för läkemedelsbolagen att få preparat godkända i kliniska tester.
– Nästan alla läkemedel har biverkningar och alltför breda läkemedel kan vara svåra att få godkända med dagens krav. Om man i kliniska prövningar kan klassificera patienterna och försöka hitta markörer som identifierar vilka patienter som svarar respektive inte svarar på en viss behandling, kan man förhoppningsvis hitta behandlingar som är mer adekvata, säger Mathias Uhlén.
Med mer individanpassad medicin menas dock inte att läkarna ska ta fram en individuell behandlingsplan för varje patient. Snarare innebär det att man utifrån olika patientgruppskriterier väljer mellan de terapier som finns och försöker hitta rätt behandling och dos.
Tills detta slår igenom på bred front är det dock en bit kvar, enligt Mathias Uhlén.
– Än så länge har vår verksamhet framför allt resulterat i en massa data om människor och sjukdomar, men inte så mycket ny kunskap, och framför allt inga nya läkemedel. Vi har varit duktigare på att samla in data än på att analysera den, det gäller inte bara SciLifeLab utan hela forskningsvärlden. Men det går framåt med stormsteg och det kommer hela tiden nya och användbara teknologiska analysverktyg, säger han.
Mathias Uhlén tror att SciLifeLab och Sverige med sina unika register och biobanker har goda förutsättningar att klara sig bra i framtiden och attrahera internationella läkemedelsbolag.
– Läkemedelsbolagen kommer att behöva bra patientmaterial och då har vi i Sverige en väldigt trevlig sits. Om vi också ser till att ha den bästa teknologin för att analysera materialet tror jag att vi kommer att vara intressanta för många företag, inte bara i Sverige utan även utomlands. Vårt mål är att Sverige ska ha en framträdande roll i framtiden. Utmaningen för oss forskare är att kunna bidra med vårt material inte bara till forskningen utan också till läkemedelsbolagen, vi måste helt enkelt dela med oss av vår information, säger han.
Han är inte säker på att de stora läkemedelsbolagen gör rätt när de nu avvecklar sina interna forskningsavdelningar.
– Jag har förståelse för att de måste konsolidera och invänta nästa fas. Men det finns också en risk att de sågar av den gren de sitter på. Lägger man ner sin egen forskning helt tror jag att man är körd på längre sikt. Det är viktigt att ha kunskaper om forskning när man ska samarbeta med externa forskare, säger han.
Thomas Hedner lyfter också fram vikten av fler småföretag som kan tänka nytt kring universitetens och forskningsinstitutens upptäckter. För att få fram fler småföretag krävs politisk handlingskraft och bättre utbildning i entreprenörskap, menar han.
– Traditionellt sett har universiteten stått för mycket av den riskfyllda forskningen, den så kallade pre-kommersiella forskningen. Problemet är att akademin inte har varit lika bra på att få fram nya läkemedel. Universiteten behöver utbilda även i entreprenörskap och innovation, vilket är ett helt eget kunskapsområde. Politikerna måste också fundera över hur de kan underlätta för småföretag i uppbyggnadsskedet, till exempel genom skattelättnader. Särskilt i branscher där det är långt från idé till produkt, säger Thomas Hedner.
