När Socialstyrelsen i slutet av mars slog sig för bröstet och sa att man ska tvinga landstingen att genomföra läkemedelsgenomgångar på äldre patienter med fem eller flera läkemedel, tycker man att man gör en kraftsatsning. Det är bra att man agerar, men det räcker inte. Jag menar istället att man duckar för det egentliga problemet – systemfelen i den svenska sjukvården.
Egentligen ska man ju åtgärda grundproblemet, i det här fallet förskrivningen av själva läkemedlet. Och det har man pratat om länge. Det är otvetydigt så att det är förskrivande läkare som har
ansvaret för vilka läkemedel en patient har. Självklart och något som ingen argumenterar emot.
Men eftersom det är så stora brister i läkemedelsförskrivningen, framför allt till äldre människor, spår jag att det tyvärr kommer att ta mycket lång tid. För det räcker inte med en nationell läkemedelsstrategi och andra fina dokument, eller läkemedelsgenomgångar. Det behövs konkret action som åtgärdar grundproblemen. Som att alla patienter ska ha en namngiven ansvarig läkare, att varje läkare som patienten träffar har ett uttalat och accepterat ansvar för patientens läkemedelslista, att överlämningen av patienter mellan sluten- och öppenvård måste bli mycket bättre, att alla IT-system förbättras eller byts ut så att de kan prata med varandra så att alla läkare, sköterskor och farmacevter ser patientens hela läkemedels-lista, att det måste finnas automatiska varningar som flaggar upp om patienten har potentiellt farliga läkemedelskombinationer samt att all sjukvårdspersonal tar sitt ansvar och agerar på sådana varningar.
Under tiden som man arbetar med att komma tillrätta med grundproblemen, är farmacevtisk vård, eller som det kallas på engelska, Medication therapy management, en bra investering. Det handlar om att på bästa sätt underlätta, förbättra och stödja patienten i sin läkemedelsbehandling. Och det fungerar både i öppenvård och i slutenvård. I den senare miljön har man kommit en bit på väg, flera landsting/regioner, bland annat Skåne, har anställt apotekare som genom bland annat läkemedelsgenomgångar optimerar läkemedelsbehandlingen och sparar pengar till regionen.
Inom öppenvården har det däremot hänt mindre. Små projekt har gjorts, men inga nationella initiativ. En finsk studie visar att farmacevtisk vård i Finland sparar runt 500 miljoner euro varje år i Finland, bland annat genom att minska behovet av läkarbesök. Varför kan vi inte göra en sådan studie i Sverige?
Vem vill, kan, vågar och orkar driva den farmacevtiska professionens unika kunskaper mot chefer och politiker? Vem vill göra skillnad? Vilken apotekskedja vågar starta lokala projekt som ger ringar på vattnet över hela Sverige, som visar att även vi i Sverige kan spara in miljontals kronor genom farmacevtisk vård? Det är egentligen för tidigt att tjata på politikerna att de ska betala för farmacevtiska tjänster på apoteken, innan det är ordentligt visat att det ger något tillbaka.
Därför är det på tiden att farmacevter i vården börjar ta ansvar och genom konkreta handlingar, vetenskapliga studier och tjat på chefer som visar att farmacin är en del av vården. Att farmacin verkligen platsar som den första och sista länken i vårdkedjan.
