Lena Hallengren tycker att det var ett felaktigt beslut att omreglera apoteksmarknaden. Samtidigt inser hon att det är svårt att backa bandet och göra det ogjort.
– Jag är inte glad över att vi fick rätt i vår kritik. Det finns en del stora problem som kan vara svåra att lösa eftersom omregleringen har orsakat dem; att kunderna är allt mer missnöjda med apoteken, att de i större utsträckning lämnar apoteket utan den medicin de gick dit för att hämta, och att det finns mindre utbildad personal eftersom den som finns späds ut på fler apotek.
– Dessutom har vi fått en debatt om apotekens lönsamhet, trots att handelsmarginalen höjdes och företagen i branschen var nöjda med den.
Tillgänglighet och öppettider har ju blivit bättre?
– Antalet apotek har blivit fler, men många äldre och kroniker frågar sig om tillgänglighet handlar om antalet apotek eller att få den medicin man behöver? Se på 24-timmarsregeln som fungerar mycket sämre idag än före omregleringen. Problemet är att patienten inte har varit i centrum för omregleringen utan antalet apotek.
– Jag tycker att regeringen tar lite för lätt på kritiken. Det går inte att avvakta flera år och se hur det blir. Man gör väl ändå en förändring för att det ska bli bättre, effektivare och få fler nöjda kunder?
River ni upp omregleringen och återgår till monopol?
– Även om jag tycker att det förra systemet var bättre inser jag att det troligen är omöjligt att gå tillbaka. Det vet nuvarande regering också. Därför säljer de ut så mycket det går, avreglerar så mycket som möjligt och sänker skatterna rejält – för det är svårt att ändra tillbaka.
Är det något med omreglering som är bra?
– Jag tycker att det var rätt att besluta att detaljhandeln kan sälja receptfria läkemedel. Det var vi positiva till eftersom det faktiskt ökar tillgången till en produkt där behov kan uppstå utanför apotekens ordinarie öppettider. Utöver det tycker jag inte att något har blivit mycket bättre.
Hur hade er omreglering sett ut?
– Vi skulle ha funderat mer kring hur sjukvården bättre kan kopplas ihop med läkemedelsförsäljningen. När jag går med mitt barn till vårdcentralen och behöver medicin, då vill jag få den så fort som möjligt och inte behöva springa runt på flera apotek eller vänta några dagar tills den kommer hem.
Om ni vinner valet 2014, vilka förändringar vill ni göra?
– Det är svårt att säga vad vi gör om tre år men det är angeläget att komma ihåg att vi har apotek för att människor behöver läkemedel som ska distribueras så snabbt, smidigt och enkelt som möjligt till lägsta möjliga kostnad. Då är det viktigt att apoteken klarar av 24-timmarsservicen.
Hur vill ni stärka 24-timmarsregeln?
– Regeringen säger att kedjorna ska samarbeta men det ligger i sakens natur att konkurrenter inte samarbetar. Jag kan idag inte säga hur det ska lösas men konstaterar att det inte fungerar lika bra som före omregleringen.
Lagstiftning eller ekonomiska sanktioner?
– Vi har inte funderat kring det ännu. Men ekonomiska sanktioner hjälper inte den enskilde patienten som i stunden inte får ut sitt läkemedel.
Skulle apoteken kunna vara skyldiga att hänvisa till ett annat apotek om det efterfrågade läkemedlet inte finns hemma?
– Då krävs troligen någon form av gemensamt informationssystem där det går att se var läkemedlet finns. Ur konkurrenssynpunkt tror jag att det skulle fungera om det på något sätt kunde göras inom sjukvården, så att patienten redan vid utskrivningstillfället kan få information om vilka apotek som har läkemedlet hemma just nu. Men det är egentligen att gå en omväg runt problemet som skapar ny onödig administration.
Ska Apoteket AB eller någon annan kedja ha ett specifikt samhällsansvar?
– Staten äger Apoteket AB för att man vill att den aktören ska spela en något annan roll i samhället. Då är det rimligt att det företaget har någon form av samhällsansvar. Samtidigt är det en del av problemet, att staten har ett apotek som ska ta hand om det som inte är lönsamt för de andra aktörerna.
Ska riskkapitalister äga apotek?
– Om de är verksamma i Sverige ska de betala skatt i Sverige. Därför känns det märkligt att diskutera apotekens dåliga lönsamhet när en del stora aktörer för ut mycket pengar till sina utländska ägarbolag. Det är mest allvarligt eftersom det skadar apotekens trovärdighet och tillit.
Hur ska tillgången till apotek i glesbygd säkerställas?
– Det blir väldigt intressant att se vad som händer under våren 2013, när moratoriet går ut för de som har köpt klusterapotek. Egentligen är det inte tillgången till apotek som är det viktigaste utan tillgång till de läkemedel man behöver. Det behöver inte vara fullskaliga apotek utan kan ske genom apoteksombud, möjlighet till beställningar via internet, prenumerationer till kroniker med mera. Oavsett hur apoteksmarknaden ser ut kommer det att behöva utvecklas.
