Mänskliga djur

Vi sitter på Jens Häggströms kontor på Universitetsdjursjukhuset vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala. I rummet har han även sina två hundar, något som verkar vara vanligt på den här arbetsplatsen. Överallt luktar det våt hund, häst och halm. På bottenvåningen undersöks en hund, en häst röntgas och flera djur står på tur. Smådjurskliniken, dit djurägare tar sina husdjur, har varje år runt 25 000 besök. Och allt fler blir det.
Vart tredje hushåll i Sverige har ett sällskapsdjur. En SCB-undersökning från 2006 visar att det finns cirka 730 000 hundar och cirka 1,3 miljoner katter i Sverige och antalet ökar. Samtidigt blir våra djur allt mer en del av familjen. Vi klär dem, fikar på speciella fik med dem, låter dem följa med på festen eller semestern. Och när de blir sjuka vill vi att de ska få den bästa vården och behandlingen. Men så har det inte alltid varit.
– Bara under de 20 år jag arbetat med detta så har synen på djur och vad man behandlar ändrats otroligt mycket. Det finns förbättrade behandlingsmöjligheter nu, och djurägarna kräver också ofta att få det bästa möjliga för husdjuret, säger Jens Häggström, professor vid SLU.
Som ett exempel på ett område där behandlingsmöjligheter förbättrats mycket nämner han cancer. Tidigare behandlades alla cancerformer på samma sätt – inte alls – om det inte var en hudcancertumör som kunde opereras bort.
– Idag finns det möjlighet att behandla vissa cancerformer på bra sätt, som kan förlänga livet för djuret och ge en acceptabel livskvalitet.

Ju bättre vi tar hand om våra djur, desto äldre och tjockare blir de. Med det kommer också en massa nya sjukdomar.
– När hund- och kattpopulationen blir äldre drabbas de av varianter av våra folkhälsosjukdomar som olika cancerformer, endokrina sjukdomar och hjärtkärlsjukdomar, säger Jens Häggström.
Det har lett till många nya läkemedel  för djur mot livsstilsrelaterade sjukdomar, bland annat mot separationsångest och fetma.
Även om det finns många nya läkemedel är Jens Häggström glad att det är möjligt att använda läkemedel för människa även om de oftast inte är studerade på djur. Somliga humanläkemedel som används finns det studier på för djuranvändning, men många används enligt beprövad erfarenhet.
– Utan möjligheten att ge humanpreparat hade vi inte kunnat behandla så mycket. Men nackdelen är att det inte blir så mycket utveckling av nya läkemedel för djur.
Veterinärers rätt att förskriva humanmedicinska läkemedel begränsas av Jordbruksverkets regelverk. Enligt den så kallade kaskadprincipen ska veterinären i första hand använda läkemedel som är anpassade för det djur som behandlingen rör. I andra hand ska veterinären använda ett läkemedel som är anpassat för någon annan djurart. Men när det inte finns några tillgängliga/lämpliga djurläkemedel får veterinären förskriva läkemedel som är anpassat för människor. Det blir lättare för veterinärerna med doseringen eftersom alla läkemedel för djur förskrivs efter vikt eller kroppsyta, något som inte sker för människor.
– Det är konstigt att det inte ändrats än för människor. Det måste ju ske en otrolig över- och underdosering av läkemedel där, säger Jens Häggström.

Varje år säljs i Sverige läkemedel för mer än 31 miljarder kronor. Av dem står veterinära läkemedel för knappt två procent, cirka 555 miljoner kronor per år. Det finns cirka 300 godkända djurläkemedel i Sverige. Men utöver det finns det också nästan 1 000 läkemedel för människor med veterinärmedicinsk indikation. Det är alltså mycket vanligt att våra husdjur behandlas med läkemedel avsedda för människor. Det är också vanligt att djuren behandlas med licensläkemedel, eftersom läkemedlet inte marknadsförs i Sverige. Varje år får Läkemedelsverket in cirka 10 000 ansökningar om licensläkemedel.
– Av de 20 vanligaste licensläkemedlen har hälften funnits i Sverige men avregistrerats. Det finns också ett antal centralt godkända läkemedel som aldrig marknadsförs i Sverige. En anledning tycks vara att omsättningen på den svenska marknaden är för liten för att motivera tryckkostnaderna för svenska förpackningar, säger Henrik Holst, veterinärkoordinator vid Läkemedelsverket.
En annan anledning till att det inte finns fler djurläkemedel kan vara den stora kostnaden för att utveckla ett nytt läkemedel. Det kanske inte är lika kostsamt som att utveckla ett nytt läkemedel för människor, men eftersom det inte finns lika stora möjligheter för läkemedelsbolagen att tjäna in de satsade pengarna är det än så länge en inte lika intressant marknad.
– De potentiella vinsterna står inte i relation till kostnaderna för att utveckla ett nytt läkemedel, säger Jens Häggström.
Anne Mörner, nordisk marknadschef vid Boehringer Ingelheim Vetmedica, håller med om att det inte alltid finns ekonomiska incitament för att utveckla vissa läkemedel.
– I en perfekt värld skulle det finnas ett djurläkemedel till varje indikation för varje djurslag. Nu har vi ett antal djur­slag och massor av indikationer där det i många fall rör sig om en liten eller mycket liten användning, där en utveckling och registrering av ett djurläkemedel inte kan genomföras av ekonomiska och andra skäl. Här ger möjligheten att använda humana läkemedel eller licensprodukter veterinären en bättre tillgång till riktad terapi.
Hon menar däremot att det finns sätt att öka antalet läkemedel i Sverige.
– Dock skulle ett ökat samarbete mellan vår industri och myndigheterna beträffande möjligheten att använda utländska förpackningar kunna öka antalet registreringar av produkter som finns i andra europeiska länder.

Ett annat alternativ för att minska kostnaderna och tiden är att utveckla ett preparat som det redan finns prekliniska studier på från ett läkemedelsföretag, där man av någon anledning inte vidareutvecklade preparatet till människa. Då går man vidare och får en veterinärmedicinsk indikation. Men för att komma dit måste man göra kliniska studier på djur.
– Det vi alltid måste fråga oss när vi ska göra en klinisk studie är; är substansen säker, mår djuren bättre, lever de längre och i vissa fall även om djuren kan botas, säger Jens Häggström.
Blir svaren ja på frågorna är det en fråga om att få tag i tillräckligt många djur som studien rör. I Sverige testas alla substanser på privatägda katter och hundar. Ägaren måste ge skriftligt godkännande och får inte betalt för att djuret medverkar i studien. Dessutom kan ägaren när som helst ta djuret ur studien utan att motivera varför.
– Vi gör inte experimentella djurförsök, utan vi gör studier på husdjur. Vid varje klinisk prövning kan djurägaren och/eller vi som utför studien välja att ta djuret ur studien om det inte hjälper. Det står därmed djurägaren fritt att välja något annat läkemedel, annan behandling, eller låta det somna in. Eftersom vi har möjligheten att låta djuret somna in om det är svårt sjukt har vi en väldigt påtaglig etisk debatt – ingen vill utsätta djuret för onödigt lidande, säger Jens Häggström.

Tillvägagångssättet för att ta fram ett läkemedel för människor eller djur är ganska lika. En substans tas fram och effekten prövas i prekliniska och kliniska studier. Men det krävs inte lika stora kliniska studier för djurläkemedel eftersom det skulle vara svårt att få ihop så många patienter. Ändå behöver studierna göras i samarbete mellan flera länder för att kunna få med så många djur som krävs. Det behövs också tillstånd från en etisk kommitté och Läkemedelsverket. För kliniska studier på djur krävs också dispens från Jordbruksverket för att göra studier på djur som inte är försöksdjur.
– Lagstiftningen kom till för att man inte skulle göra experimentella invasiva studier på icke destinationsuppfödda djur, till exempel lösdrivande hundar och katter. Det är i sig en bra lagstiftning, men ingen tänkte på veterinärmedicinska studier, det vill säga studier som utförs för djurens skull på icke destinationsuppfödda djur. Detta innebär att vi måste söka tillstånd även från Jordbruksverket för att få dispens från den gällande lagstiftningen, säger Jens Häggström.
Användarsäkerhet utvärderas också när man tar fram ett djurläkemedel. Det innebär att man tar hänsyn till vad djurägaren kan utsättas för när djuret får läkemedlet.
– Dessutom används jordbrukets djur till livsmedelsproduktion. Därför behövs studier för att bedöma hur lång tid som ska ha passerat efter avslutad behandling till det att djuret kan slaktas eller man får tillvarata mjölk från det, säger Henrik Holst.

Liksom för humanläkemedel är toleransen för biverkningar av läkemedlen låg hos friska djur, men när det gäller sjuka djur accepteras vissa biverkningar – om livskvaliteten ändå anses god. Men eftersom studierna ofta är relativt små är det ofta svårt att veta hur omfattande biverkningarna blir förrän läkemedlet används på bred front, påpekar Jens Häggström.
Rutinerna för att utveckla nya läkemedel för djur har stramats upp vilket lett till säkrare och mer verksamma läkemedel.
– Regelverket och utvärderingarna har blivit bättre och det har gett en väsentligt bättre kvalitet på läkemedlen, säger Jens Häggström.

För hundra år sedan var katterna främst till för att äta möss och hundarna för att vakta våra hus. I dag är de en del av familjen. Det kan ses på antalet försäkrade djur i Sverige. På fem år har marknaden för djurförsäkringar ökat med 59 procent och idag är 78 procent av alla hundar och 27 procent av alla katter försäkrade.
– Vi bryr oss mer om våra djur och vill att de ska få den bästa vården. Det ställer nya krav på behandlingar och läkemedel, säger Jens Häggström.