Per Båtelson får rätt. Farmacevtförbundet får rätt. Omstruktureringsbolaget får fel. Att läsa Riksrevisionens rapport om apoteksomregleringen är som att få en 134 sidor lång resumé av de senaste årens käbbel. Tröttsamt kan man tycka. Men rapporten har en ny krydda. Riksrevisionen drar sig inte för att säga vem som gjort rätt och vem som gjort fel i denna evinnerliga härva som kallas omregleringen.
Mest spännande blir det att läsa om turerna som ledde fram till att Omstruktureringsbolaget, OAB, i september 2009 med dunder och brak avsatte hela Apoteket AB:s styrelse. I stundens hetta var det svårt att förstå vad det egentligen var som hände, informationen var i stora delar sekretessbelagd. Styrelseordförande Per Båtelson sa att det var omöjligt att ansvarsfullt leda Apoteket AB med de nya ägardirektiv styrelsen fått. OAB svarade istället att Apotekets planerade samarbete med Ica höll på att äventyra hela försäljningsprocessen. När Riksrevisionen nu ger sin bild ger de i vissa delar Per Båtelson rätt. Det nya ägardirektiv som lämnades över till styrelsen den 18 september 2009 var det sjunde ägardirektivet det året. Spelreglerna för Apoteket AB hade alltså ändrats om och om igen. Enligt Riksrevisionen var OAB under den här tiden helt fokuserat på att locka till sig bra köpare av statens apotek. Den andra delen av uppdraget, att stå som en ansvarstagande ägare till Apoteket AB, lyckades de inte lika bra med. Riksrevisionens analys konstaterar också att det egentligen inte finns några starka skäl att sälja Apodos och Apoteket Farmaci eftersom det borde vara relativt lätt för andra företag att börja konkurrera med dessa verksamheter ändå. Om man ska tro Per Båtelson var det framförallt just den uppmaningen, att sälja Apodos, som gjorde att dåvarande styrelsen vägrade ställa upp på ägardirektiven. Apoteket AB har fått ta mycket kritik under hela processen, därför är det värt en notering att Riksrevisionen nu säger att företaget tvingats verka under mycket tuffa omständigheter med en ägare i Omstruktureringsbolaget som gav otydliga spelregler.
Omstruktureringsbolaget är förresten en märklig historia i sig. Många upplevde nog att det nya ägarbolaget till Apoteket AB dök upp som gubben i lådan mitt under omregleringen. Den nya ägarstrukturen togs i ett riksdagsbeslut bara några månader efter att regeringen bestämt sig för att Apoteket skulle säljas överhuvudtaget. Även mot den processen är Riksrevisionen kritisk. Beslutet var dåligt underbyggt konstaterar de i rapporten. Kanske var det rätt att ta över Apoteket AB i en huvudägare, men eftersom det gick så fort missade regeringen vissa viktiga delar som att kräva stor öppenhet av bolaget. Alla som följt omregleringen kan nog hålla med i kritiken att OAB bidragit till mest dimridåer av alla.
Överlag får alla som kritiserat genomförandet av omregleringen i någon mån rätt av Riksrevisionen. Det gick för snabbt, småföretagarna blev missgynnade av dyra och krångliga it-system (vilket Farmacevtförbundet påpekat hela tiden), prismodellen är inte bra, spelreglerna har varit för oklara och föränderliga, myndigheternas ansvarsområden har varit dåligt samordnade. Lite kaotiskt helt enkelt. Ändå är Riksrevisionen inte alltigenom kritisk. Trots allt blev omregleringen av och det finns idag en marknad bestående av stora och små bolag.
Riksrevisionen har i det här läget bara analyserat själva genomförandet av omregleringen. Analysen är imponerande ambitiös och kan förhoppningsvis sätta punkt för många av de diskussioner som kokat de senaste åren. I ett nästa steg överväger Riksrevisionen att istället utvärdera effekterna och konsekvenserna för samhället av omregleringen. Ja tack. Kan rapport nummer två ge lika mycket svar som den första kan debatten dessutom få bränsle att ta sig vidare.
