Tänk följande scenario: Ny teknik gör att man kan operera in ett litet chip i armen på patienter. Chipet mäter löpande olika värden i kroppen och håller på så sätt reda på om patienten tagit sina läkemedel eller inte. Informationen skickas över till en dator som sedan skickar sms till patienten och påminner om glömda tabletter. Datorn skapar också ett dokument som läkaren kan titta på i efterhand. Ett enormt framsteg för följsamheten. Eller?
Framtidsscenariot målades nyligen upp av Simon Friend och Jo Pisani, två konsulter på Pricewaterhouse Coopers som ägnat 20 år att analysera läkemedelsbranschen och nu skrivit fyra rapporter om dess framtid (läs mer på sidan 14). Enligt dem är chipet snart här och forskningen för att ta fram andra metoder som ökar följsamheten kommer att bli högintressant de närmaste åren. Anledningen är att just följsamheten förväntas bli avgörande för vilka läkemedelsföretag som överlever eller inte framöver.
Tankeleden går såhär. De som betalar läkemedlen, oftast staten, kommer snart tröttna på att betala miljarder för läkemedel utan att veta vad de får för pengarna. Istället tänker de bara betala per botad, eller åtminstone lindrad patient. Det betyder att läkemedelsföretagen måste visa att deras läkemedel fungerar, inte bara i en klinisk studie, utan i verkligheten. Hela tiden, patient för patient, varje dag. En förutsättning för att de ska kunna visa det är förstås att patienterna faktiskt tar läkemedlen. Således, läkemedelsföretagens intresse för att patienterna är följsamma kommer att öka enormt. Därmed satsar de också på följsamhetsstudier.
I höst påbörjar Pfizer och Apoteket AB ett gemensamt projekt för att studera hur de kan öka följsamheten till Lipitor (läs mer på sidan 10). Patienter som fått statinen förskriven ska erbjudas olika tjänster som ska förmå dem att i större utsträckning ta sina Lipitor. Kanske är projektet ett första tecken på samarbeten mellan läkemedelsföretag och apotek som kommer bli vanligt på den nya marknaden. Kanske är det också ett tecken på att Pisanis och Friends framtidsspaning är rätt.
Men industriledda följsamhetsstudier är självklart inte okomplicerade. Patienter som får Lipitor har till exempel i medeltal åtta andra läkemedel. Hur ställs engagemanget för att patienterna tar just sina Lipitor i relation till de åtta andra läkemedlen? Hur kommer de här resultaten användas, ska de redovisas på ett sätt som bidrar till det allmänna kunnandet om hur man kan öka följsamhet, eller stannar resultaten inom företaget för att användas i Pfizers framtida marknadsstrategier? Problematiken är lik den som finns med läkemedelsföretagens medicinska forskning. Drivna av önskan att tjäna stora pengar får de fram nya läkemedel som gör människor friskare. Det är, rätt använt, en positiv kraft. Samtidigt kan man konstatera att företagens forskning är svårtolkad och svåranvänd eftersom den är kraftigt präglad av ett särintresse. Samma sak kommer att gälla följsamhetsstudierna.
På många sätt är det bra om Pisani och Friend har rätt. Följsamhet är ett viktigt forskningsområde som kan få en väldig knuff framåt av läkemedelsindustrins pengar. Men en förutsättning för att det i slutändan ska leda till en bättre läkemedelsanvändning är att den oberoende forskningen håller jämna steg. Det behövs forskning som är helt frikopplad från läkemedelsindustrin för att samhället ska kunna mäta deras kommersiellt driva forskning mot något. Det gäller redan idag för studier om läkemedlens
effekt, det kommer gälla följsamheten också.
Förövrigt kan idén om ett följsamhetschip i armen stressa en integritetsivrare halvt till döds. Men den argumentationen får vi ta när framtiden
kommit lite närmare.
Ingrid Stenberg
chefredaktör
