Jag går in på Google och skriver frågan »Ska jag ta mina statiner?«. Klickar mig vidare in på den översta träffen där det står »Statiner… vad gäller?« och kan läsa en diskussion mellan en grupp patienter. Den förs på en ganska hög nivå. De hänvisar till olika källor med länkar där man kan läsa argument för eller emot. De funderar på om just de hör till en kategori som blir hjälpta av statiner eller om risken för biverkningar är för stor. De väger
argumenten mot varandra i inlägg efter inlägg.
Några veckor tidigare har det förts en debatt om just statinernas värde på debattsidan i Svenska Dagbladet. De som diskuterar där är ett gäng namnkunniga experter inom medicin och farmakologi. Det första inlägget kommer från professor emeritus Lars Werkö och två av hans kollegor som argumenterar för att förskrivningen av statiner är överdriven. Självklart möts deras inlägg av forskare som går till statinernas försvar. Men sakfrågan får inte mycket plats, debatten handlar i stället om det var oansvarigt av Werkö att skriva ett inlägg av denna typ i dagspress eller inte.
Riksdagsledamoten och professorn i klinisk farmakologi, Finn Bengtson (M), förklarar i en replik att om Werkö med kollegor anser att statiner skrivs ut i onödan borde de föra den debatten i ett vetenskapligt sammanhang. Och inte i dagspress. Hans argument är att om man som medicinsk expert slår larm i allmänna medier så hotas tilltron till hela sjukvården bland medborgarna.
Ser du kulturkrocken? På ena sidan informationssökande och
resonerande patienter som vill göra sina egna väl övervägda val kring sin hälsa. På den andra sidan forskare som lever kvar i
föreställningen att patienterna bara ska få höra konsensus från den medicinska debatten.
Inte konstigt att förvirring uppstår när de två världarna möts.
Patienterna som diskuterar statiner på nätet är i det närmaste fruktade i vården. De kommer att komma till läkare eller apotek och ställa hopplöst jobbiga frågor om vad som egentligen gäller. De kommer att kräva svar om varför vissa anser att högt kolesterol är farligt och ska behandlas medan andra säger att kolesterolet är ofarligt men att läkemedlet ger biverkningar. Och det sker inte för att Lars Werkö har skrivit ett kritiskt debattinlägg på Brännpunkt. Det sker för att vi lever i ett samhälle där informationsmonopolet är brutet. Det går inte längre att stöta och blöta fram ett konsensus och hoppas att patienten blir nöjd. Finns det ett medicinskt dilemma kommer många patienter att upptäcka det stunden efter att de fått läkemedlet i sin hand.
I vårt reportage om sociala medier på nätet och läkemedel (se sidan 16) säger kommunikationsexperter att det som nätet framförallt gör är att det tvingar fram transparens. Det läkemedelsföretag eller den vårdgivare som öppet är med och diskuterar med patienterna om vilka risker som finns med ett läkemedel kommer att få förtroende från patienterna. Det låter hoppingivande. Transparens är en bra sak. Men det kräver en annan syn på så väl profession som patient.
Vårdgivarna måste få stöd för att kunna ge sig in i diskussionen. De som sitter och väger forskningsresultat mot varandra måste skicka avvägningarna och komplexiteten vidare, ända fram till patienten. Den vårdpersonal som möts av frågor av stilen »statiner…vad gäller?« bör ha ett dokument tillhands som svarar just på den frågan och som kan ge de tre främsta referenserna till både för- och motargumenten.
Sen kommer värderingen av fakta, och den vill morgondagens patient vara med och göra.
Ingrid Stenberg
chefredaktör
