Ny syn på kronisk smärta

Din avhandling visar att upplevelsen av smärta kan vara genetiskt betingad. Hur kom du fram till det?
– Med hjälp av magnetresonanstomografi kunde jag i en delstudie visa att patienter med kronisk smärta, i det här fallet fibromyalgi, hade nedsatt aktivitet i de delar av hjärnan som hämmar smärtupplevelser. Genom att studera en specifik genetisk inverkan på smärtregleringen kunde vi se att det fanns naturliga variationer i smärtupplevelsen.

Betyder det att man kan identifiera patienter med ökad risk för långvarig smärta?
– Vi är ju inte där idag, men i framtiden tror jag absolut att man kan ta in den genetiska variationen i beräkningen när man undersöker en smärtpatient.

Vilka är de viktigaste riskfaktorerna?
– Än så länge finns det två kända och väl underbyggda riskfaktorer. Det ena är att man är kvinna. Det andra är att man har en långvarig lokaliserad smärtproblematik någonstans i kroppen. Om den smärtan fortsätter finns det stor risk att man sedan utvecklar de mer allvarliga generella smärtsyndromen. Där är tiden för smärta viktig att ta med i riskberäkningen.
– Jag tycker också att det kan vara motiverat att fråga patienten om det finns smärtproblematik i familjen. Många av de patienter med fibromyalgi som jag har träffat har smärta i släkten.

Vilken effekt gav det studerade läkemedlet?
– De patienter som haft sina smärtsymtom kortast tid var de som fick bäst effekt av milnacipran. Det är ett SNRI-preparat som i USA är godkänt för behandling av fibromyalgi.

Vet man hur det verkar vid smärta?
– Det är egentligen rent erfarenhetsmässigt som man vet att det ger effekt, man vet inte varför. Vi forskare är mer intresserade av mekanismerna och vill veta varför medicinerna funkar. Det har inte heller varit högsta prioritet för läkemedelsbranschen att ta reda på, de nöjer sig med att visa att det fungerar.
– Därför är vår studie ganska unik. Vi har sponsrats av det franska företaget Pierre Fabre och det amerikanska Forest Laboratories som marknadsför milnacipran. Detta trots att de redan fått indikationen fibro-myalgi godkänd i USA.
– Jag tror att den här typen av studier kommer mer i framtiden. Läkemedelsbolagen måste upp till bevis i högre utsträckning genom att det finns tekniker där man kan följa vad som händer i centrala nervsystemet hos de preparat som har visat effekt.
– Dessutom kan det på sikt ge nya idéer till bättre smärtläkemedel.

Ni fick också effekt med placebo?
– Det är intressant att jämföra patienter som fick god effekt av aktiv behandling med de som fick effekt av placebo. Där går vi vidare med nya studier för att ta reda på vilka regioner i hjärnan som står för det positiva behandlingsresultat och hur det kan kopplas till vilken typ av behandling man fick.
– Då kan vi också få reda på mer om fenomenet placebo och vilka mekanismer som styr effekten.

Gäller era resultat all kronisk smärta?
– Vi valde fibromyalgi för att det är en bra modell för hur kronisk smärta kan te sig i centrala nervsystemet. Men det är främst generella principer bakom smärta som vi är intresserade av.

Hur undviker man långvarig smärta?
– Om jag vore kliniker och träffar patienter skulle jag vara extra uppmärksam på patienter som har en historia av smärtproblematik i familjen och som har en lokaliserad smärta någonstans i kroppen. Då gäller det att göra insatser så tidigt som möjligt annars riskerar det att bli värre och värre.