Läkemedel kan vara lite vad som helst

Läkemedel är alla produkter som påstås kunna påvisa, förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom. Alla ämnen som kan användas för att behandla sjukdomar är också läkemedel, enligt lagstiftningen. Inte bara produkten utan avsikten är det viktiga.

Men för att få marknadsföra något som läkemedel har det sedan mitten av 30-talet, då vi fick en ”modern” läkemedelslagstiftning i Sverige, ingått att den som vill göra det också ska kunna visa att medlets nytta är större än risken. Läkemedelsverket och sedan slutet av 1900-talet även den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA avgör om ett preparat ska få marknadsföras som läkemedel i Sverige.

Men vad som är och får säljas som ett läkemedel är inte så entydigt. P-piller som väl knappast kan påstås vare sig bota eller lindra en sjukdom regleras också inom läkemedelslagstiftningen. Det gör även en del andra produkter med läkemedelsliknande effekt eller användningsområde som bantningspreparat med laxermedel och efedrin till exempel.
Och det behövs egentligen inte någon bevisad effekt för att en produkt ska vara ett läkemedel i lagens mening. Enligt den lagstiftning vi har räcker det om medlet i fråga använts medicinskt i 30 år varav 15 i Europa och visat sig ofarligt. Då kan det kallas läkemedel.

Läkemedelsbegreppet omfattar förutom syntetiska och växtbaserade läkemedel också naturläkemedel, traditionellt växtbaserade läkemedel och homeopatika. Om och hur de antroposofiskt tillverkade medlen ska godkännas och klassificeras i framtiden är än så länge en öppen fråga i Sverige. Medan syntetiska och väletablerade växtbaserade produkter visat en dokumenterad effekt för att få säljas som läkemedel ställs inte något liknande effektkrav på homeopatiska eller traditionellt växtbaserade läkemedel. De godkänns istället som läkemedel enligt ett förenklat registreringsförfarande och används enbart i egenvård.

För att bli klassat som läkemedel räcker det alltså att syftet med produkten är att påvisa, lindra eller bota sjukdom. Om det varit syftet under långliga tider och medlet inte visat sig skada någon, då kan det vara ett läkemedel. Förutsatt att det godkänts som sådant av myndigheten.

Det här gör det lite gyttrigt, minst sagt. Själv använder jag inte sällan benämningen ”vanliga” för att särskilja från de ”andra” i hopp om att det ska vara klargörande. Vilket väl är tveksamt om det är.