Tveksamt med homeopati på Läkemedelsverkets bord

Efter 30 år på undantag har mistelextrakt nu fått klartecken från svenska Läkemedelsverket. Det antroposofiska medlet blev i mitten av december godkänt som växtbaserat läkemedel med indikationen individualiserad palliativ cancervård som tillägg till gängse behandling.

Mistelpreparatet Iscador kom ut på marknaden 1926 då antroposofen Rudolf Steiner menade att det kunde bidra till att rätta till den obalans han ansåg råder i kroppen vid cancer. Eftersom det injiceras har preparatet inte kunnat klassats som växtbaserat läkemedel tidigare men nu ville tydligen regeringen ha besked – ja eller nej.

Enligt Läkemedelsverket finns det inga studier av kvalitet som tyder på att Iscador eller andra mistelpreparat ökar överlevnaden hos patienterna eller påverkar själva cancern. Vad gäller symptomlindring har en positiv effekt kunnat påvisas och grunden för beslutet enligt utredare på Läkemedelsverket är i princip att injektionerna inte är farliga. Beslutet tycks alltså handla om att det vore sämre att ta bort behandlingsalternativet för de som upplever sig bli hjälpta än att ge det status som läkemedel. Och visst – att rycka undan en behandling som hjälper och tröstar patienter i livets slutskede låter som ett bryskt och känslokallt beslut.

Men i min värld är det inte så enkelt. Att en myndighet, som ofta skryter om sitt internationellt goda anseende och annars håller den vetenskapliga fanan högt, nu ger legitimitet åt behandlingen sänder väldigt tveksamma signaler. Och det kommer mer – 2014 är det homeopatins tur.

Den antroposofiska medicinen, som bedrivs bland annat vid Vidarkliniken i Järna, är uppenbarligen en delikat fråga och min bild är att känslor ofta spelar en alltför viktig roll när politikerna fattar sina beslut. Gång på gång har de gett Vidarkliniken dispens att använda sina icke-läkemedelsklassade preparat, ett år i taget.

Nu har Läkemedelsverket också fått regeringens uppdrag att se över alla antroposofiska preparat, däribland homeopatika. Syftet är att ta reda på om det finns en modell för att inom dagens lagstiftning hantera och registrera dessa, uppemot 3000 preparat. Blir beslutet att de ska granskas ett och ett blir de en grannlaga uppgift, även om man begränsar sig till de omkring 500 preparat som används i Sverige.

En annan fråga som infinner sig är på vilka kriterier ett eventuellt godkännande ska ske. Ett läkemedel, inklusive de växtbaserade, godkänns för en viss indikation. På Läkemedelsverket konstaterar en utredare att det blir knepigt, bland annat för att homeopatiska preparat inte har indikation, man jobbar inte så.

Arbetet har just påbörjats och den 31 oktober 2014 ska slutsatserna presenteras. Att ett gäng anställda på Läkemedelsverket ska ägna, vad det låter på de själva som, ett stort antal timmar på dessa produkter som inte innehåller mätbara mängder aktiva substanser, sänder tveksamma signaler. Visst man kan argumentera att eftersom dessa medel används är det bättre om det sker strukturerat och inom ramen för ett regelverk. Men är det verkligen Läkemedelsverkets uppgift?

Om homeopatiska preparat får en ok-stämpel ger det också behandlingen legitimitet som alternativ till välbeprövade och granskade läkemedel. Det tycker jag vore riktigt illa.