Det räcker inte med en gratiskaka

”Du är välkommen att söka men oftast går jobben till de anställdas barn”.

Högskolestudenten som sökte sommarjobb blev inte överförtjust av svaret. Men heller inte så förvånad. Att ta sig in på arbetsmarknaden inom life science är ingen lätt match. Särskilt inte sedan storföretagen dragit ner. Inte bara nyutexaminerade och unga knackar på utan också både högutbildade och erfarna som inte hittar ett adekvat jobb.

Samtidigt vittnar bemannings och rekryteringsföretag om att de inte kan mätta arbetsgivarnas behov av specialistkompetenser inom läkemedels- och medicinteknikbranschen. Ett problem verkar ligga i att de som vill jobba och de som har jobben inte hitta varandra.

Som bioingenjör eller molekylärbiolog är det inte alldeles enkelt att veta vilka jobb som finns därute. En KI-student jag pratade med hade en konkret önskan om temadagar med möjlighet att bjuda in och träffa olika företag. Så att båda parter fick en chans att träffas och lära sig något om verkligheten. Men när hen vände sig till studieledningen för att få hjälp med kontakter blev svaret ”Det får ni ordna själva. Men vi sponsrar gärna med fika”. Snacka om att missa poängen.

Nyligen deltog jag i en debatt arrangerad av bland andra Sweden Bio och Apotekarsocieteten om hur nästa generation inom life science ska läras upp när företag Astrazeneca inte längre står redo att ta emot dem. Verkligheten idag består av många olika tjänsteföretag och konsulter som tillsammans gör olika delar i en produktcykel.

En viktig slutsats av debatten var att den nya generationen måste få tillfälle att bekanta sig med arbetsmarknaden, genom praktiker, via bemanningsföretag eller traineeprogram. Svårigheten med det är att ett nytt litet företag måste ha nått en viss stabilitet och åtminstone ha en handfull anställda varav någon ska ha tid att ägna sig åt att föra kunskapen vidare till adepten.

Så ser inte verkligheten ut för pressade småföretag som lever hand ur mun, fullt fokuserade på att få sina projekt till nästa fas, om de ens kommer så långt. Ändå är det avgörande att nya, unga släpps in och får ta del av den erfarenhet som finns och får lära sig hur en produktcykel från idé till marknad går till.  Att de faktiskt får testa sig fram och våga misslyckas utan att det tar kål på ett helt projekt.

Det är lätt att önska mer långsiktiga finansieringar som ger bolagen luft och tillåter dem att ägna sig upplärning av nästa generation. Kanske har Sci Life Lab eller institut som SP i Södertälje en funktion att fylla? Men då behöve de bli ordentligt tillgängliga för många och inte bara ett yttryck för statens dåliga samvete. Inte heller bör de konkurrera ut befintliga företag med sina tjänster.

Men framförallt har i min mening lärosätena inom hela den naturvetenskapliga genren en diger uppgift. Att se verkligheten som den är och faktiskt förbereda studenterna på de jobb som finns och hur man når fram till företagen, eller ge konkret undervisning i hur man startar upp eget.

Då räcker det inte med en ask torra kakor.