Behövs apotekare på apotek? Den frågan väcktes här på redaktionen för en tid sedan. En av anledningarna var faktum att apotekskedjorna ytterst sällan frågar efter det när de söker arbetskraft. I platsannonserna söks det farmaceuter eller apotekstekniker. När inför en artikel jag började ta upp frågan med folk i eller med kopplingar till branschen kom det snart fram en dubbel bild. Många svarade tvärsäkert ja andar nja. Vissa var mer tveksamma.
Min känsla efter att lyssnat till ett antal resonemang är att många vill att apotekare ska behövas. Man vill att de ska ha en självklar roll på apoteken där de ska bidra till en bättre läkemedelsanvändning. Men verkligheten är en annan. Behovet av den femåriga akademiska utbildningen finns inte i det dagliga arbetet på ett öppenvårdsapotek. Där fyller receptarier, den andra farmaceutgruppen, behovet av receptexpediering och kundbemötande. En grupp som dessutom går in på en lägre lön och med en utbildning som föreberett dem väl för apoteksjobbet.
Men diskussionen har till min förvåning inte stannat där. Nästa fråga som väckts är om farmaceuter överhuvudtaget behövs på apoteken? Undersökningar från bland annat Statskontoret visar att farmaceuterna själva upplever att de har mindre tid till både rådgivning och kompetensutveckling än tidigare. Dessutom anser många att patientsäkerheten på apotek blivit sämre efter omregleringen. Om de inte har tid eller förmåga att utföra grundläggande farmaceutiska uppgifter, ja då räcker det ju bra med en glad och nyfiken försäljare, eller?
Under en debatt med politiker från socialutskottet nyligen framkom det tydligt att alla närvarande partier vill att apoteken ska vara en naturlig del av hälso- och sjukvården och bidra med mer än försäljning och expediering. Samtidigt vill de se mer initiativ från apoteken själva innan ytterligare pengar förs in. Något som apoteksaktörerna säger är ett måste för att kunna prioritera sådant arbete.
Det är lätt att uppfatta situationen som låst. Och tiden går. Den nystart för läkemedelsexperternas roll i samhället som omregleringen skulle bli infann sig liksom aldrig. Nu tycks ställs de anställdas egna drivkrafter om att göra ett bra jobb mot ägarnas vinstkrav.
Jag tror att det är dags att både apoteksledningar, branschförening och yrkeskåren själva tydliggör vad som faktiskt ingår i det som kallas apotekens kärnverksamhet. Är det att distribuera läkemedel, sälja vitaminvatten eller att informera om läkemedel och egenvård?
Om vägen till ett bättre utnyttjande av farmaceuternas kunskap går via fler farmaceuter i apotekens ledningar, starkare yrkeskårer som tydligt visar vad de kan eller ekonomisk ersättning det vet jag inte. Men jag tror inte att det bara hänger på den politiska styrningen.
Det politikerna vid debatten skulle svara på var vad de vill med apoteken. En fråga som kanske branschen själv också ska fundera över?
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här