Höjden av valfrihet

Ett högaktuellt tema är valfrihet inom vård och omsorg. Här ryms både val av vårdgivare och vårt inflytande på åtgärder och behandlingar. En farhåga med detta rör alla medborgares lika möjlighet att dra nytta av denna valfrihet. Individer kan som bekant ha olika förmåga att tillgodogöra sig hälsobudskap, förstå hälsorisker och att utnyttja sådana kunskaper. Exempelvis finns det forskning som visar att folkhälsokampanjer riktade till hela samhället främst förbättrar hälsan i de redan socioekonomiskt starka delarna av befolkningen.

Det finns också många aspekter på valfrihet. Du vet väl till exempel att du antas välja din egen livslängd? Detta är en av grundstenarna i en metod för att studera samhällskostnader.

När man studerar kostnader utifrån ett samhällsperspektiv, alltså när man inkluderar alla kostnader som uppstår i samhället oavsett vem kostnaderna drabbar, så innehåller detta en värdering av produktionsbortfall. Produktionsbortfallet är värdet som förloras då en person grund av sjukdom eller dödsfall inte kan arbeta och ”producera”. Värdeförlusten kan beräknas med humankapitalmetoden. Det finns även andra metoder för att studera produktionsbortfall, men just humankapitalmetoden rekommenderas av exempelvis Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.

Humankapital är de egenskaper och kompetenser som en individ har och som genom arbete skapar värde. Beräkningen är en enkel multiplikation av förlorad arbetstid och den timlön (inklusive sociala avgifter) som man skulle ha fått under dessa timmar: Humankapitalmetoden bygger på att hälsokapital skiljer sig från andra typer av kapital som ingår i individens humankapital eftersom hälsokapitalet antas påverka tiden man kan lägga på att producera snarare än värdet av det man producerar(Michael Grossman). Utbildning antas till exempel istället påverka värdet av det man producerar, men inte tiden man kan lägga på att producera.

Tanken är att man föds med ett hälsokapital som minskar med ökande ålder, nivån påverkas av genetiska faktorer. När hälsokapitalet blir för lågt avlider man. Genom investeringar i hälsa kan man också öka sitt hälsokapital. De här investeringar kan vara till exempel fysisk aktivitet, att sluta röka, eller vårdkonsumtion.

Det här innebär att man i princip väljer sin livslängd, alltså hur länge man kan producera, genom sina investeringar i hälsokapital. Men om vi ser på valet av livslängd, att väga hälsorelaterade investeringar mot livslängd, så är vi ju tillbaka på ruta noll. Orättvisor kan uppstå till följd av olika förmåga att tillgodogöra sig hälsobudskap och förstå hälsorisker, och att utnyttja sådana kunskaper. Än mer problematiskt blir det att väga in hälsorisker som kanske kan orsaka sjukdom långt fram i tiden.

Inom vård och omsorg kan individanpassad information och medvetenhet om problematiken bland yrkesverksamma motverka ojämlikhet, men det är inte lika lätt att se hur man ska kunna ge samma stöd i övriga samhället.