En slät men känslokall form av lycka

Häromdagen gjorde en vän mig illa till mods. Han är läkare och berättade hur han under sin ännu ganska korta karriär i yrket möter många unga, friska, kvinnor som vill ändra på sig. Inte ändra livsstil, matvanor eller utbildning, utan sitt utseende. Just den här dagen hade han träffat tjej på 20-någonting som skulle göra en hälsocheck innan den planerade bröstförstoringen. Läpparna var redan gjorda.

Min vän frågade varför sa att han inte tyckte det behövdes och föreslog att hon skulle vänta. Lönlöst, hon hade redan föräldrar som var emot och pallade inte lyssna på någon gammal doktor.

Bröst förstoras, läppar fylls, fett sugs bort och rynkor slätas ut. Inte ens könsorganen får vara i fred. Detta samtidigt som vi i världens rika delar kämpar för att leva i nuet, hitta våra sanna jag och vara naturliga. Två sätt för människor att försöka nå lycka och bli tillfreds. Med ena handen gör allt för att vara närvarande, sanna och ärliga mot oss själva medan den andra korrigerar oss till att bli som stenansiktena Ira Levins Stepford wives.

Detta trots att vi med jämna mellanrum får läsa om  fall där det gått snett. Som den franska skandalen med PIP-implantat. Och det otroligt tragiska fallet med svenskan som efter ett besök på en polsk klinik med syfte att bli vacker kom hem med en grav hjärnskada.

Idag är de estetiska ingreppen förvånansvärt oreglerade. Det är dåligt preciserat vem om får injicera vad i vem. Och när det blir fel, när fettsmältningssprutan bara blir stora blåmärken, är de som drabbas utan skydd. Det är glädjande att en utredning från Socialstyrelsen som kom för ett år sedan föreslår flera skärpta regler på området, både vad gäller behörighet för den som utför behandling och den utrustning som används. Men förslaget bereds fortfarande och ska lämnas till regeringen ”inom kort”.

Det är lätt att tycka att de som ger sig in i detta får skylla sig själva. Samtidigt tycker jag att samhället har ett ansvar att reglera ingrepp och behandlingar som kan riskera människors hälsa. För den som drömmer om ett lyckligare och bättre liv, och vem gör inte det, är den lockande marknadsföringen inte lätt att motstå. Har man som jag vaxat benen och färgat håret är man liksom redan lite på försköningsvägen.

Ironiskt nog har det visat sig att personer som injicerat till exempel botox i ansiktet har svårare att visa känslouttryck när deras mimik stelnar. De uppfattas lätt som känslokalla och oberörda och dessutom känner de sig mer sällan glada eftersom det faktum att le startar en positiv spiral som leder till ökat välbefinnande. Så mycket för den lyckan.

Å andra sidan säger sig den amerikanske läkaren Eric Finzi i flera år ha behandlat deppiga patienter genom att injicera botox i pannan. Ingen rynkad panna – inga bekymmer är devisen och hjälper även de mest svårbehandlade depressionerna menar han.

Oavsett om man tror på metoden hoppas jag de skärpta reglerna snart blir verklighet. En reglerad verksamhet kan förhoppningsvis sända signaler både till skönhetstörstande individer och till utövare om att detta inte är riskfria behandlingar, det handlar inte om en ny frisyr. Och kanske leder det till ytterligare eftertanke innan man låter utövaren sätta kniven i en.