Beroendevården måste avmoraliseras

Antalet människor som frivilligt håller sig kvar i ett missbruk går nog att räkna på ett fåtal människors fingrar. Därför måste de få individuell hjälp för att kunna fungera i samhället och leva ett bra liv.

Men det resonemanget gillas inte i vårt land. I moralpredikans Sverige räcker det inte att någon som missbrukar, som är fast i ett träsk, tar ett stort steg genom att minska sin konsumtion och inte utsätta andra för fara.

Ett exempel är laglig sprutbytesverksamhet som introducerades först i Lund, 1986, och Malmö, 1987. Sen var det stopp. Fram till 2006 tilläts inga andra sådana verksamheter i Sverige. Lyckligtvis ändrades regelverket och även Helsingborg, Kalmar och Stockholm har i skrivande stund pågående program. Men det är kontroversiellt.

Det vanligaste motargumentet är att lagligt sprutbyte inte uppmuntrar missbrukarna att sluta med drogerna. Det är ett väldigt konstigt argument när vetenskaplig forskning visar att sprutbyten har en hiv-preventiv effekt, inte leder till nyrekrytering i missbruk samt att konsumtionen av illegala substanser inte ökar, vare sig på individ- eller samhällsnivå. Vidare rekommenderar organisationer som WHO och FN sprutbyte baserat på just vetenskapliga evidens, enligt en debattartikel av infektions- och beroendeläkaren Martin Kåberg i SvD.

Det handlar med andra ord i stora drag om hälso- och sjukvård, i form av smittskydd, istället för narkotikapolitik.

Exemplet med sprutbyten kan appliceras även på beroendevården avseende alkohol. Under det här året kommer troligen Lundbecks nya läkemedel nalmefen (Selincro) att få ett fastställt pris och subvention av TLV. Nalmefen binder till opioidreceptorer i hjärnan vilket gör att begäret att dricka minskar hos personer som är vana vid stora mängder alkohol. I en fas III-studie visades att patienter med alkoholberoende minskade sin totala alkoholkonsumtion med i genomsnitt 66 procent efter sex månaders behandling.

Grabbarna på bänken utanför Systembolaget är inte problemet. Som vi skrev i denna tidnings Kunskapsakuten om alkoholberoende i nr 4 2012, har det stora flertalet alkoholberoende i Sverige (250 000 individer) fortfarande ett fungerande socialt liv med familj och arbete. Den stora utmaningen för vården är att nå dessa innan de faller igenom och blir en del av de uppskattningsvis 750 000 svenskar som har ett skadligt eller riskabelt bruk av alkohol som kan gå att hejda innan det utvecklas till ett fullskaligt beroende. Här går det att göra skillnad.

Vid flera tillfällen har jag pratat med beroendeläkaren Sven Andreasson i Stockholm. Han återkommer alltid till vikten av att motivera personen som en del av en lyckosam behandling. Om någon frivilligt söker vård för sitt alkoholberoende är det en riktigt bra start för en alkoholist att minska sitt drickande med två tredjedelar, istället för att absolut sluta tvärt.

Lundbecks nalmefen har potential att förändra hela beroendevården i Sverige, liksom sprutbyte. Men då måste vi, samhället som vi är en del av och kristdemokraterna på Socialdepartementet, acceptera att beroendevård inte är en moralfråga om total avhållsamhet. Modern beroendevård är snarare effektiv hjälp till personer att hantera sitt beroende. På sikt ger det möjlighet för många drabbade människor att leva ett bättre liv.