Utan satsning på förebyggande insatser blir nya hälsocentraler ett slag i luften

Rökning och fetma har flera saker gemensamt. De är överrepresenterade i socioekonomiskt svaga områden. De går att förebygga. De går också att behandla.

I Stockholms län är rökning vanligast i Rinkeby-Kista (1). Här röker 27,5 procent av männen jämfört med 12 procent i landet i genomsnitt. Bland kvinnor i Nykvarn röker 18,5 procent jämfört med 10 procent för riket i stort (2) . Högst andel som lider av fetma (BMI från 30) finns i  Botkyrka, Farsta och Upplands Väsby. Här är cirka 17 procent av kvinnorna och 18 procent av männen feta jämfört med cirka 13 procent i riket i snitt, enligt OECD

Nu ska landstinget i Stockholms län försöka göra något åt ohälsan som beror på levnadsvanor. Tre specialiserade vårdcentraler ska öppna på strategiskt utvalda platser. Utöver läkare och sjuksköterskor ska här finnas dietist, psykolog och hälsopedagog. Hälsocentralerna  ska ha inriktning mot kognitiv beteendeterapi, psykoteurapeutisk metod, fetmabehandling och tobaksavvänjning. För att få komma till någon av dessa mottagningar krävs samsjuklighet och remiss. Patienterna ska följas upp tre år efter avslutad behandling.

Initiativet med riktade hälsoinsatser är lovvärt. Det är rimligt att sätta in extra resurser där behoven är störst. Något måste ju göras åt den strukturella ohälsan eftersom det gamla systemet uppenbarligen inte fungerar. Det blir spännande att följa de nya specialistmottagningarnas  verksamhet, om de lyckas hitta former för att framgångsrikt motivera och stödja människor.

Men visst är de nya hälsocentralerna ett underkännande av det arbete som vårdcentralerna i vissa områden utför? Måste inte deras verksamhet samtidigt förändras och förstärkas inom det förebyggande området? Annars riskerar initiativet med nya hälsocentraler att bli ett slag i luften.

Frågan är hur många nya fall som tillkommer framöver. Rökningen ökar till exempel bland 18-åriga pojkar och ligger still bland de jämnåriga flickorna (3). Nu tar det oftast många år innan en ung rökare blir allvarligt sjuk men varför vänta med insatser till dess att sjukdomarna är ett faktum?

Jag skulle önska att politiker och sjukvården tog ett större grepp om folkhälsan. Här är några förslag på relativt enkla åtgärder:
• Avskräckande bilder på cigarettpaketen, något som redan införts i cirka 70 länder.
• Bättre information på BVC – BVC borde tala mer med föräldrar om riskerna med att belöna barnen med socker och fett. Att söta drycker till småbarn är onödigt.
• Bättre mellanmål  i förskola, skola och fritids – sluta genast  med söta mellanmål av typen saft, kräm och kakor. Ta hjälp av en dietist som kan föreslå alternativ. Ta upp matvanor på föräldramöten och i undervisningen.

Det räcker inte att satsa mer på dem som redan drabbats av sjukdom på grund av långvarig skadlig livsstil. Barn och unga bör också prioriteras. Primärvårdens samarbete med förskola och skola kring kost, motion och droger måste förbättras,  trots att de har olika huvudmän.

Kunskapsspridningen om hur man förbygger sjukdom, liksom införande av nya metoder inom hälso- och sjukvården, till exempel tobaksavvänjning och hälsofrämjande samtal, tar alltför lång tid.

Källor:
1. Folkhälsoguiden, Stockholms läns landsting 2010.
2. Nationella folkhälsenkäten 2011 – Hälsa på lika villkor. Statens folkhälsoinstitut.
3. Barn och unga 2013 – utvecklingen av faktorer som påverkar hälsan och genomförda åtgärder, Statens Folkhälsoinstitut.