Chaganjuu! utropade hon och spände biceps

Kräksjuk? Influensa? Astma? Ledvärk? Panikångest? Magont, någon?

Det är vinter i väntrummen. På apoteket köar snoriga och hålögda och kassan går varm i hälsokostbutiken.  På BVC trängs föräldrar som inte vill tro på att deras barns förkylning klingar av utan antibiotika, till vårdcentralen ringer medelålders som vill ha medicin mot livets gång, på akuten sitter gamla som blir sjuka av sina mediciner.
Hur hamnade vi här?

Okej, kölden biter och mörkret är mördande, men många krämpor har vi året runt och det vill liksom inte ta slut när man väl fått snurr på sjukdomsspiralen.

Så är det inte på andra håll i världen, kan jag rapportera. Kom nyligen hem från ett ställe på andra sidan jordklotet där det är lite varmare än här, men bara lite. Okinawa är en ögrupp som tillhör Japan och ligger nära Kräftans vändkrets i Stilla havet. Där blir folk urgamla och verkar vara oförskämt glada och pigga ända tills de dör.

En av dem som jag träffade där var Moisan, en liten skrynklig kvinna som passerat hundra. ”Chaganjuu!” utropade hon och spände sina biceps under blusen; ”Min hälsa är perfekt!”. Hon mötte oss i dörren, på alla fyra, som om det vore den naturligaste sak i världen.” Jag är bara lite ostadig på benen, inget allvarligt”. Mediciner hade hon aldrig behövt, intygade hennes 80-åriga son. Själv hade han däremot varit tvungen att börja ta blodtrycksmedicin.

Det finns en rad medicinska och psykosociala förklaringar till den rekordhöga medellivslängden och antalet hundraåringar i de okinawiska förkrigsgenerationerna. Några är uppenbara och mätbara, som sunda matvanor och daglig fysisk aktivitet. Här odlar man sina egna grönsaker, i trädgården, på odlingslotten, på garagetaket. De flesta börjar dagen med en morgonpromenad, en del vandrar iväg uppåt bergen, men de flesta slår följe med grannar och går en runda runt byn.

Andra faktorer är svårare att ringa in och värdera, som till exempel tron på att förfäderna väntar dig på andra sidan, eller tilliten till den egna hälsan; chaganjuu. Det fenomenala självförtroendet kan förstås bero på det faktum att man aldrig varit sjuk, men tänk om chaganjuu är en potent friskfaktor?

Låt 2013 bli ett försöksår. Ta gärna med dig någon ut på morgonpromenaden. Spänn biceps under blusen och säg det. . .