Under konstruktion – ett tag till

Att en omreglering av apoteksmarknaden skulle innebära stora förändringar anade nog många. Men hur stora ringarna på vattnet det skulle bli var det nog inte många som förutsåg.

Det var en rejäl lunta som utredaren Sofia Wallström lämnade över till socialdepartementet idag. Kroppsminnet signalerar telefonkatalog när jag får de 1000 sidorna om pris, tillgång och service på apoteksmarknaden i mina händer.

Att dokumentet består av fler sidor än både Lars Rejes utredning från 2008 och hela apoteksmarknadspropositionen från året därpå är värt en reflektion. Det är svårt att inte tolka det som att regeringens första förslag var lite för snabbt framtaget. Och då ska man betänka att de 1000 sidorna bara är ett delbetänkande, delar som rör bland annat dosläkemedel kommer i april nästa år.

Att utredaren Sofia Wallströms uppdrag växt sedan starten och därtill skjutits på framtiden tyder också på att det varit svårt för regeringen att förutse hur mastigt arbetet skulle bli och hur många frågetecken det funnits att räta ut. Det lär dröja ett tag innan alla analyser, beräkningar och slutsatser gjorts av förslagen som presenterats men förändringar lär det bli, vissa riktigt omfattande.

Ett sådant som utredningen förespråkar är att vi inför en variant av referenspriser på originalläkemedel som inte har generisk konkurrens. Systemet har diskuterats länge men det svenska systemet med vad som brukar kallas värdebaserad prissättning har ansetts smått heligt. Men utredaren slår fast att det är själva subventionsbeslutet som är värdebaserat idag och inte prissättningen. Om vi skulle införa en mer dynamisk prissättningsmodell skulle omkring 2,4 miljarder kronor kunna sparas varje år enligt förslaget. Enligt modellen skulle priset efter fem år med subvention, sättas med ett tak baserat på andra länders pris på samma produkt.

Modellen beräknas pressa priserna vilket är bra för betalarna men det innebär också minskad marginal för apoteksaktörerna. Branschen möts av beskedet att deras handelsmarginal kommer att minska med omkring 40 miljoner kronor. Detta kommer enligt Sofia Wallström kunna hämtas igen genom bland annat en ökning av parallellimporterade läkemedel.

Om utredningens förslag blir verklighet ska apoteken också blir bättre på att hålla lager för att snabbare ge kunderna de läkemedel de efterfrågar. I de fall en vara saknas ska de bli skyldiga att söka i ett gemensamt system på vilka andra apotek varan kan finnas. Farmacevterna ska också ges ökade möjligheter att vägra byta ut ett preparat i särskilda fall. Den möjligheten finns idag men används sällan och här krävs förmodligen en ändrad inställning hos farmacevterna i lika hög grad som en reglering. Dessutom vill Sofia Wallström införa en möjlighet till saktioner mot de apotek som inte följer TLV:s utbytesrekommendationer. Min undran är om detta verkligen har varit ett så stor problem att straff behövs? Apotekens möjlighet att påverka frågan är hyfsat begränsad som det är.

Det ska bli intressant att höra reaktionerna från apoteksaktörerna som redan idag upplever sig pressade både ekonomiskt och tidsmässigt. Särskilt de små aktörerna tror jag kommer höja kritiska röster. Några fler schampoflaskor på hyllan lär vi få, oavsett vad vi tycker om det. Tillgänglighet och pris var bara några av de mål som regeringen satte upp med omregleringen med de som hamnat i fokus. Om de inte släpper övriga tror jag vi får se fler utredningar. Apoteksmarknaden är onekligen underer konstruktion ytterligare en tid.