En kongress är en kongress är ett nätverk

Jag tog mig till FIP-kongressen i ett regnigt och blåsigt Amsterdam som avslutas måndag den 8 oktober. Eftersom jag aldrig varit på den årligen återkommande farmacevtiska kongressen hade jag inga förutfattade meningar. Men ska jag vara ärlig blev jag inte jätteimponerad. Är inte farmacin större än så här? För att vara en världskongress känns FIP 2012 litet och familjärt med sina runt 5000 deltagare.

På vägen in i kongresscentret är det inte bara jag som stöter på bekanta och ”kollegor från förr”, många andra står och pratar, skrattar, kramar om varandra och byter visitkort. För det är nog snarare så det är, FIP är mer ett sätt att träffa kollegor, att nätverka, stärka gamla och knyta nya vänskapsband, diskutera möjliga post doc-projekt och mycket annat. Men mycket mer än så är det inte.

Placerad i den bakre delen av en gigantisk konferensanläggning i Amsterdams sydvästra utkanter blir FIP som en dagisutflykt som varken märks eller hörs. Inga revolutionerande vetenskapliga nyheter presenteras det heller, allt som kommer fram är redan publicerat i en vetenskaplig tidskrift. Det som presenteras drar år det höggradigt akademiska, oftast genom väldigt mycket och till storleken liten text på många powerpoint-bilder.

När jag sitter där och lyssnar på presentationerna undrar jag hur öppen och samtida FIP egentligen är. Mellan varje presentation snurrar samma FIP-bilder som bland annat talar om att vi inte får ta bilder med blixt, att vi ska stänga av våra telefoner och att vi inte får spela in sessionerna. Slutligen förbjuds vi att ladda ner förläsarnas bilder efter sessionen. Men vi kommer kunna få dem i pdf-format – den 1 december. FIP behöver nästan två månader på sig att göra om föreläsarnas bilder till pdf-format så att besökarna kan få ta del av dem.

Att det är en världskongress märks verkligen på alla olika klädstilar. Här finns allt från jeans och t-shirt till färgglada mer traditionella klädedräkter, för att inte tala om alla olika kostymer och plagg däremellan. Men när det kommer till talarnas nationalitet är det mer enahanda; det är en förvånansvärd övervikt för europeiska talare, eller utomeuropeiska med engelska som modersmål. Väldigt få talare kommer från Asien, Afrika, Central- eller Sydamerika – om det inte handlar om väldigt specifikt regionala frågor, humanitärt arbete och liknande. Med tanke på att den största delegationen kommer från Nigeria, med sina modiga 331 deltagare, är det synd att bara tre av talarna är nigerianer. Fast å andra sidan, med så många deltagare ser utvecklingen inom farmaciområdet positiv ut för den nigerianska befolkningen. Bra Nigeria.

Nästa år går FIP av stapeln i Dublin, och året därefter i Bangkok. Om jag kommer åka? Nej, jag stannar hemma och läser programmet på nätet och mailar talarna direkt och frågar om jag kan få deras slides. Det är både billigare och går snabbare.