Den 20 september sände SVT2 ett program med rubriken Sjukdomar AB. Det utannonserades som en fransk dokumentär, men visade sig vara en hatsaga om läkemedelsindustrin. Dramaturgin byggde på att det som vi vill se som gott framställs som sin motsats. Präster som svär och horar eller småbarn som begår grova brott tillhör denna kategori.
I programmet hävdade en fransk professor i medicin att läkemedelsindustrin istället för att utveckla nya läkemedel numera uppfinner nya sjukdomar och för dessa säljer sina gamla läkemedel för vilka patenten gått ut. Prozac mot PMDS angavs som ett exempel. Att menstruationsbesvär alltid funnits hindrar inte att de bör lindras. Även huvudvärk har alltid funnits och en tablett ger välkommen lindring. Ett annat tema gällde interventionsgränser för högt blodtryck respektive kolesterol. Dessa är givetvis värda att diskutera, men att påstå att industrin sätter gränserna gynnar inte en saklig debatt. Dessutom är bägge terapierna sedan länge övertagna av billiga generika.
Nästa nidbild gällde den amerikanske presidentkandidaten Bob Dole, som i ett TV program talade om sina erektionsproblem. Detta framställdes som att utnyttja en kändis för marknadsetablering av Viagra och Cialis. Missriktat eftersom jag tror att samma sociologer, folkhemsexperter, antropologer och historiker, som medverkade i programmet, klappat händerna röda när kända HIV-smittade och homosexuella trätt fram.
Under de 45 minuterna hann även behandling av ångest och depression misstänkliggöras, som medicinering av i grunden friska individer. Även kliniska prövningar drogs i smutsen. De sades vara fejkade och styrda av industrin. Inte ett ord om att det är myndigheter som bedömer deras medicinska trovärdighet.
Programmet illustrerades av några klipp från läkemedelsföretagens hemsidor, men framför allt med inslag från amerikansk TV-reklam. Att TV-reklam för läkemedel inte är tillåten i EU framgick inte och skulle ha förstört dramaturgin. Programmet avslutades med ett reportage om en holländsk läkemedelskritisk grupp, som framställt informationsmaterial kring ett påhittat läkemedel mot väderspänning. Materialet hade de fått utlagt på läkarmottagningar och uppmärksammat i TV. Jippot skulle visa hur lätt det är att marknadsföra verkningslösa läkemedel. Det var nästan en lika bra story som när en svensk konstnär för något år sedan, spelade sjuk på Västerbron i Stockholm och lyckades bli intagen på St. Görans psyke.
Skumraskaffärer kring läkemedelsforskning, marknadsföring och läkemedelsbehandlingar skall givetvis fram i ljuset. De bör följas av förslag på åtgärder hur de kan undvikas i framtiden. Sensationsbaserade inslag, som framställer läkemedelsområdet som ruttet, har två säkra effekter. Publicitet för producenten och minskad följsamhet för patienten. Det senare är ett av de största problemen när det gäller läkemedelsbehandlingar. Resultatet är senare tillfrisknande/förlängt lidande och ökade vårdkostnader för samhället.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Att läkemedelsföretagen har som mål att sälja så mycket läkemedel som möjligt är inget nytt. Inte heller att det händer att de använder mycket fula metoder. Inte heller att de av och till “uppfinner” sjukdomar som passar med de aktiva läkemedelsmolekyler de har framställt. Inte heller att de nu även i Sverige vänder sig direkt till allmänheten (via media, inte annonser). Olle Hanssons bok 1989 om Ciba-Geigy 1966 ff var först. Läs också Ingrid Carlberg och Johnn Virapen, båda 2008. Följ allmänläkarnas diskussioner på Ordbyte. Största problemet med läkemedelsbehandlingar är att de används alldeles för mycket. Vi skulle kunna byta ut kanske 25% mot icke-farmakologiska behandlingar, utan bieffekter, utan miljöeffekter.
Jag tror Ben Goldacres nya bok Bad Pharma är mer balanserad.
http://www.badscience.net/2012/09/heres-the-intro-to-my-new-book/
Hoppas den kommer recenseras i Läkemedelsvärlden.
Att matindustrin, tobaksindustrin, bilindustrin mm har som mål att sälja så mycket de bara kan är inget nytt. Så också inom läkemedelsindustrin som flygindustrin. Alla använder mer eller mindre fula metoder vid försäljning. Men flygindustrin tjänar inte på att ett flygplan kraschar och passagerare dör. Inte heller läkemedelsindustrin tjänar på att människor dör av deras läkemedel. Det är helt enkelt dålig marknadsföring. Inom läkemedelsstudier finns som bekant säkerhetsstudier om toxicitet och är det får många allvarliga biverkningar så dras läkemedelskandidaten bort från vidare forskning. Att man sen inte kan studera alla patienter med viss sjukdom och att nya biverkningar kan uppkomma hos patienter med samsjuklighet är inte heller bevis för att läkemedelsindustrin är ond. Men vi alla har tydligen behov av våra favoritfiender liksom konspirationsteorier. Åtminstone ger de stora rubriker säljer lösnummer eller får TV-tittare. För det är ju också så att media tjänar på att publicera konflikter och det som säljs.Tala om att beskriva verkligheten från en enda synvinkel, den kommersiellt gångbara? När läste vi senast om hälsosituationen i Zambia eller Nigeria? Ointressant eller bara selekterat bort eftersom ingen har intresse av detta?
Vem som helst kunde tidigare skapa en medicin via lahstiftningar och bara en liten godkännande via hypnotisk anestesi av systemet under kort tid, så att ingen upptäcker vad som har marknadsförts. Nu finns det ju kemikalieinspektionen och medicinsk kunniga som kan klara av att särskilja mellan bra och dålig kvalitet via miljölagstiftningar 2012. Nu får inte någon länge få mediciner som försämrar hälsan. Alla kan ju sätta stopp på det fula och sjuka attityden som läkemdelsindustrin har accepterat i Sverige hittills.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här