Jämlik läkemedelsbehandling ? mer olik än du tror

 

Mycket har hänt sedan läkekonstens fader Hippokrates blandade de fyra kroppsvätskorna i varierande proportioner, som bästa skräddarskydda behandling för varje patient. Med den kompletta sekvenseringen av det mänskliga genomet kan vi mer exakt förutspå om en individ kommer att svara bra på en viss behandling eller drabbas av en allvarlig läkemedelsbiverkan. För många läkemedel skulle tillämpning av gentester innan förskrivning vara högst relevant. Detta berör flera av våra vanligaste förskrivna läkemedel, som smärtstillande, blodförtunnande och antidepressiva läkemedel. 

 

Det är glädjande att antalet gen- och diagnostiska tester för att skräddarsy läkemedelsbehandling ökar. En viktig milstolpe är Herceptin (trastuzumab) som registrerades med tillhörande gentest för behandling av HER2-positiv bröstcancer i slutet av 90-talet. Med hjälp av tester kan patienter vilkas tumörer antingen överuttrycker HER2 eller har HER2 genamplifiering identifieras och erbjudas Herceptin. År 2007 rekommenderade den amerikanska läkemedelsmyndigheten att genomföra genotypning för patienter innan insättning av Waran (warfarin) eftersom ett flertal patienter som får Waran riskerar att förblöda eller få nya proppar då administreringen kompliceras av genetiska variationer både i det läkemedelsmetaboliserande enzymet och i enzymet som aktiverar vitamin K.

 

Människor omsätter läkemedel olika. Några är ”normala”, några snabbare och ytterligare andra långsammare. Med rådande standarddosstrategi kan behandlingen ge högst oönskade effekter som terapisvikt och, eller biverkningar, som leder till gigantiska kliniska problem och som orsakar onödigt lidande för patienten. 

 

En stor bov i dramat är den standarddos- och trial-and error strategi som används i dagens kliniska praxis, och som inte tar hänsyn till människors olikheter; genetiska skillnader och andra variationer. Andelen individer med extra CYP2D6-gener (dvs extremt snabba metaboliserare) varierar till exempel stort mellan olika befolkningar; från ca 2 procent i Sverige till så många som 30 procent i Etiopien. Vid intag av standarddos av smärtlindrande kodeininnehållande preparat som till exempel Treo comp och Citodon finns ökad risk för morfinintoxikation hos dem med extra CYP2D6-gener. Dessa patienter skulle följaktligen behöva doser betydlig lägre än standarddos. Samma patientpopulation skulle däremot få terapisvikt vid behandling med standarddos av det antidepressiva läkemedlet paroxetin eller cancermedlet tamoxifen.