Jag är en usel läkemedelskonsument. Har knappt varit inne på det nya apoteket i huset där jag bor sedan det öppnade förra våren med bubbel och fotoblixtar och självaste näringsministern på plats. Det var ju Boots första i landet! Undantaget är mitt reseapotek, en vanligtvis sprängfylld röd DN-väska med vitt kors, men på senaste Afrikaresan gav jag bort hela kittet.
I början på sommaren stod flera äventyr på agendan, närmast ett mat- och vinreportage från Sicilien och ett om nöjesnatten i Malaga. Inte helt riskfritt för en medelålders reporter med hyfsat stort sömnbehov. En ask Immodium och lite vätskeersättning, någon? Därefter hummerfiske i Västerhavet och ett par längre reportageresor som kräver mer än skavsårsplåster och klorhexidin: Trecking i Vietnam med nordostmonsunen i nacken och en tur till det subtropiska paradiset Okinawa. Jag behövde plussa på med smärtstillande salva och några självhäftande sterila bamsekompresser, minst.
Det är strax före midsommar och Boots har plötsligt 50-70 procent på receptfritt, hygien och kosmetika. Mmm, sommarrea på apotek, det är definitivt något nytt på den svenska shoppingscenen. Affärerna går dåligt, får jag veta, flera Bootsapotek har redan kursat. Apotekaren ser sliten ut och låter lite bitter, Boots suger och marginalen på läkemedel är för låg i Sverige. ”Dessutom måste jag betala läkemedelsfakturorna direkt medan ersättningen från staten dröjer. Jag ligger ute med stora pengar. Paradoxalt nog går det sämre för mig ju fler patienter som hämtar ut sina dyra mediciner här”, säger hon. ”Det är bara de stora kedjorna som klarar sig i det här systemet”.
Medan jag fyller en Ryanairbag med sårvårdsprylar, smärtstillande som kunde nocka en björn och baksmällebrus till en hel möhippa, får jag höra att Boots ensidigt sagt upp avtalet. Och hur fortsätta som fri företagare när kapitalet gått åt till att lyxrenovera lokalen för att den skulle leva upp till Boots krav? Jag plockar på mig lite badrumslyx, tandborstar till hela släkten och ett par pumpflaskor med mjukgörande kräm och drar till skogs.
När jag kommer hem från semestern sitter en handskriven skylt på dörren, ”Semesterstängt”. Det ser ödsligt ut där inne, butikshyllorna gapar tomma. Tre dagar senare är konkursen ett faktum. Ännu en liten entreprenör har kastat in handduken. Snart är bara de stora elefanterna kvar…
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här