För sent och med tveksam nytta

Äntligen kommer Läkemedelsverket med ett konkret förslag om att införa generisk förskrivning – att läkaren ska skriva substansnamn istället för produktnamn på receptet.

Enligt socialdepartementet, som gett Läkemedelsverket i uppdrag att utreda förutsättningarna, är syftet att öka patientsäkerheten. Christina Brandt på Läkemedelsverket, som jag pratade med i förra veckan säger att förskrivarna tycker att generisk förskrivning är bra. Man tror att samtalet med patienten blir lättare och att patientsäkerheten ökar. Observera ordet ”tror”.

En förutsättning för förslaget är, enligt verket, att man på något sätt kan förstärka eller förtydliga det generiska namnet på etiketten som klistras på burken. Men det som egentligen skulle behövas är att läkemedelsföretagen ändrar sina förpackningar så att substansnamnet blir det som ögonen fastnar på; både för apotekspersonalens och patientens skull. Men det regleras av EU och skulle ta flera år att ändra på.

Exakt hur den ökade patientsäkerheten ska uppnås är minst sagt oklart. Och varför gör man det till någonting frivilligt? För mig är det som att sänka maxfarten på motorvägen till 80 km/h men ha kvar 110-skyltarna. Sannolikt hänger det samman med läkarnas fria förskrivningsrätt och att man ju inte kan tvinga läkarna till något. En smidig väg runt det lilla hindret är att ”frivilligheten” överlåts åt landstingen och regionerna, som med ekonomiska styrmedel får in läkarna i den rätta fållan.

Det dummaste med hela alltet är ändå att ingen vet vad förslaget kommer att ge. Eller i vilken utsträckning. Eftersom vi redan har utbyte till billigare alternativ på apoteken så är den ekonomiska besparingen i princip redan inräknad. Istället blir det sannolikt en stor kostnad. Först måste stora system som Pascal och Inera på plats. Sen måste olika lokala journalsystem förändras för att kunna hantera generisk förskrivning och säkerställa korrekt informationsöverföring. Någon uppskattning vad den totala kostnaden för att införa generisk förskrivning landar på går inte att få från Läkemedelsverket i nuläget. Det enda Christina Brandt kan säga är att ”det blir många nollor”.

Senast den 28 september ska verket få in remissvaren, ställa samman dem och räkna på kostnaderna. I november presenteras allt för socialdepartementet, där politikerna får ta ställning till kostnaden och väga den mot den vaga uppgiften om ökad patientsäkerhet – som är omöjlig att mäta.

Nej, förslaget med frivillig generisk förskrivning känns mer som en åtgärd för Hägglund et al ska kunna ticka av en box i den nationella läkemedelsstrategin.