Vad får läkemedelsföretagen tjäna pengar på?

Landstingen har via sina läkemedelskommittéer infört ett antal åtgärder för att minska samhällets läkemedelsutgifter. De innebär minskade vinster för läkemedelsföretagen. Besparingarna bygger på bilden är att företagen badar i pengar och därmed tål vinstminskningen. Ingen vet om detta är sant. Företagen själva värjer sig mot sjunkande vinster bland annat genom fusioner, gemensamma forskningsprojekt samt närvaro på nya marknader. Vilka besparingar gör kommittéerna?

1. En kommittéprincip är att först sätta in det billigaste preparatet och sedan, om detta inte fungerar, övergå till ett dyrare. Det låter klokt utom för den patient, som får dras med sin sjukdom till dess en uppgradering sker. För läkemedelsföretagen innebär det minskade intäkter.

2. Allt oftare erbjuder hälso- och sjukvården alternativ till läkemedel. Fysisk träning på recept, metoder att undvika sömnmedel eller som vid antibiotika ? wait and see. Oftast är det bra för patienten, men innebär samtidigt minskad försäljning för företagen.

3. Ytterligare ett sätt att begränsa läkemedelskostnaderna är att inte alls ta in nya läkemedel i förmånssystemet. Det gäller till exempel ofta för så kallade särläkemedel, som TLV:s generaldirektör och en företrädare för SKL tog upp i en artikel förra sommaren i DN. På dessa läkemedel ska företagen inte tjäna stora pengar.

4. Ett fjärde sätt att spara är att använda billiga läkemedel på ej godkända indikationer istället för dyrare godkända. Cancerläkemedlet Avastin istället för Lucentis, patentlösa SSRI-preparat istället för Premalex och magsårsmedlet Cytotec istället för Minprostin är uppmärksammade exempel. Medicinskt oacceptabelt och förlorade intäkter för forskande läkemedelsföretag.

5. Generikareformen från 2002 har sparat åtskilliga miljarder sedan den trädde ikraft. När ett generikum uppträder på marknaden sjunker originalläkemedlets pris med upp till 90  procent. Det tycker de flesta är bra, märkligt nog även LIF, som var bland de hårdaste kritikerna när reformen infördes. I ett gemensamt pressmeddelande från LIF och Föreningen generiska läkemedel (FGL) i mars hävdar de att reformen ger plats för nya innovativa läkemedel. Nämn ett konkret exempel! Läkemedelskommittéerna säger ja till generika, men anser sig likväl inte ha råd med nya dyrare läkemedel. Så vart tar de åtta miljarder vägen, som TLV säger att reformen numera sparar under ett år? Kanske till ännu fler mastodontarenor, sänkt restaurangmoms, Bottniabanan, kömiljarden, äldremiljarden? Det finns många hål att stoppa i. Om det är oklart vart besparingarna tar vägen är det kristallklart att de går ut över läkemedelsföretagens vinster. Helt fel har FGL och LIF när de påstår att inga nackdelar med generika har rapporterats från vården. Det finns mer än en handfull rapporter för den som orkar leta och läsa.

6. Det senaste förslaget för att minska läkemedelskostnaderna kom från företrädare för Stockholms läkemedelskommitté i DN strax före påsk. De förordar dynamiska priser på läkemedel med giltiga patent det vill säga lägre priser när volymerna ökar. Om jag minns rätt var det den vägen Apoteksbolagets ?chefsförhandlare? farm dr Sven Ström lyckades sänka priserna på sin tid ? en annan tid. Skribenterna beklagar att konkurrensen på läkemedelsmarknaden är för svag. Men när den fanns gnällde deras gelikar på att företagen sysslade med att göra ännu ett me-too preparat istället för banbrytande nya läkemedel. Det var förvisso slöseri med forskningsresurser, men ledde till priskonkurrens. Kommittéledamöterna hävdar att företagen har bildat karteller och tar ut övervinster, men de aktar sig för att nämna några karteller eller var gränsen går mellan vinster och övervinster. Det låter rimligt att agera som Sven gjorde, men idag är företagens marginaler lägre.

Så vad får företagen tjäna sina pengar på? På en ny medicin mot Alzheimer? Nej, det vore oetiskt med hänvisning till alla som är i behov av en sådan medicin. Kanske på nya ?resistensfria? antibiotika? Nej, det vore fel eftersom de själva genom osund marknadsföring drivit upp förbrukningen tidigare och därmed orsakat resistensproblemet. Nå världen består ju inte bara av Sverige även om vi ofta ser landet som dess medelpunkt. Läkemedelsföretagen gör nog som tobaksindustrin och vänder sig mot utvecklingsländerna. Det är förstås inte bra, men någonstans vill företagen göra sina vinster.

Är det inte konstigt att inga politiker skriver inlägg om för höga läkemedelspriser utan att tjänstemän i vita rockar, kjol och kostym ser som sin uppgift att göra det. Flertalet företrädare för samhällsstödda verksamheter brukar istället klaga på för små anslag. Men få inom hälso- och sjukvården har jag hört argumentera för större anslag till läkemedel eller ens protestera mot att staten 2011 sänkte anslaget till läkemedelssubventionen med 300 miljoner.