Är prioriteringar i hälso- och sjukvården onödiga och oansvariga?

Nödvändigheten av prioriteringar har länge matchats som ett mantra för
ransoneringar inom hälso- och sjukvården. En som protesterar mot detta
är Lars Engberg, förman för patientföreningen Danske Patienter. Jag
instämmer i allt väsentligt i det han säger men tillämpat på svenska
förhållanden och med förhoppningen att ransoneringarna blir heta
valfrågor 2014.

Nedan följer en översättning, som jag gjort, av en intervju med honom i tidningen Pharma från augusti. Intervjuare var Christian K. Thorsted.

Erkänner du att det behövs ekonomiska prioriteringar i hälso- och sjukvården?
Nej, det finns hela tiden många möjligheter att effektivisera hälso- och sjukvården utan at prioritera mellan de allvarligt sjuka ? och innan dessa möjligheter är utnyttjade, är det inte meningsfullt att sätta danskarnas hälsa på spel. Med hänvisningar till utvecklingen i befolkningssammansättningen och utvecklingen av sjukdomstyper påstår flera kommunala och regionala politiker att det är nödvändigt att prioritera, att vi inte har råd att behandla alla ? eller råd att ge patienterna den bästa behandlingen. Det kan inte vara mer galet. Vi har råd att ge patienterna den bästa behandlingen för det är inte mer behandling som behövs ? men nya sätt att behandla på.

Men nödvändiggör inte fler äldre och fler kroniker prioriteringar?
Det är riktigt att samhället ändrar sig och att det blir fler äldre och färre som tar sig an dem. Det är också riktigt att fler lider av kroniska sjukdomar än tidigare. Å andra sidan är det en räcka sjukdomar som vi sedan länge fått bukt med. Poängen är att vi inte skall bruka onödiga resurser för att passa hälso- och sjukvårdens nuvarande struktur, men istället tänka nytt om den så att den passar de behov vi har i ett modernt Danmark. Det ligger en enormt outnyttjad potential i effektivisering av hälso- och sjukvården ? bl.a. genom telemedicin, förebyggande insatser, rehabiliteringar samt gemensam upphandling av läkemedel. Den demografiska utvecklingen gör det inte dyrare att behandla danskarna, men ger anledning till nytänkande över hur vi behandlar. Vi är med andra ord långt ifrån den punkt där man skall ta ifrån människor möjligheten att få den bästa behandlingen.

Men finns det verkligen ekonomisk rationalitet i ?nytänkning??
Ekonomiska undersökningar visar att det är stora fördelar med att investera i förebyggande av oönskade händelser på landets sjukhus. Vi talar om fördelar i miljarder kronor så det är inte småpengar det ör sig om. Det handlar således inte om att spara, men om att göra investeringar på rätt ställen och utveckla nya lösningar. Lösningar, som inte i sig uppfyller danska patienters behov, men ändå ger dem en bättre behandling än dem vi ser idag. I Danske Patienter vet vi att också ordentlig rehabilitering av kroniska sjukdomar som KOL, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och gikt kan spara kostnader i miljardklassen. En ordentlig rehabilitering betyder att patienterna kan klara sig bättre hemma, att fler kan vara kvar i arbete och färre blir återinlagda. Samma sak gäller för telemedicinska lösningar med vilka patienterna kan behandlas i hemmet och därmed minska pressen på sjukhusen. De slipper dessutom att lägga tid på onödiga transporter. Effektivisering bör alltså inte handla om prioritering utan istället om innovation. Genom innovation får vi råd att behandla alla som har ett behov.

Så det skall vara fritt val i behandlingen av patienter?
Jag menar att det är helt oförsvarligt att neka patienter en behandling utifrån ekonomiska hänsyn. Om behandlingen har en dokumenterad effekt både bör och skall läkaren ha möjlighet att erbjuda patienten den. Det är viktigt att hälso- och sjukvårdsdebatten aldrig hamnar i en förhandling, i vilken tillgången på vård handlar om priset för behandlingen.