Vi får nog ta tag i det här själva

De senaste dagarna har en debatt pågått på Brännpunkt i SvD angående generika och utbytbarhet. Diskussionen började kring om utbytbarhetssystemet fungerar väl eller inte, och TLV förklarar sig mycket nöjda, och att det sparar skattebetalarna runt åtta miljarder kronor per år.

Journalisten Nils-Eric Sandberg gick i replik i ett inlägg kring att utan original blir det inga kopior, och att generika innebär att den forskande industrin får mindre resurser till att utveckla läkemedel där det finns medicinskt behov. Båda sidor har sina poänger.

Men vad som verkligen väckte mitt intresse var den diskussion som följde i läsarkommentarerna på nätet. Det var inte frågan om en massa troll och näthatare, utan mest bekymrade patienter som kände sig missnöjda med att få olika läkemedel varje gång de gick på apoteket på ena sidan, och på andra sidan ett antal debattörer med starka åsikter och missnöje med patentsystemet. Bland de senare fanns exempelvis Piratpartisten Rick Falkvinge som inte bara är upprörd över copyrightsystemet inom film- och musikindustrin utan också läkemedelsindustrins intjänandesystem. Och vad som förvånade mig mest var att det bland många debattörer finns en uppfattning om att det ju ändå är offentliga medel som bekostar större delen av nya mediciner, och industrin bara patenterar, paketerar och marknadsför.

Jag tror inte att jag för den här publiken behöver vidare förklara skillnaden mellan grundforskning kring sjukdomsmekanismer och läkemedelsutveckling, men kanske är det att betrakta som ett misslyckande från industrin att vi inte lyckats förklara bättre för allmänheten vad vi håller på med. Trots vissa företagsfloskler och slogans, så är det väl ingen som tror att ett företag håller på med läkemedelsutveckling bara för att vara snälla. Självklart vill ägarna ha en avkastning. Prissättningen med väldigt höga initiala priser är ett resultat av att man vill ha igen pengarna medan det går, och detta är en balansgång för samhället. Självklart innebär det att vissa läkemedel aldrig utvecklas för det finns ingen intjänandemöjlighet om kvarvarande patenttid är för kort eller inget patent finns, och å andra sidan skulle naturligtvis industrin använda en förlängd patenttid för att öka sina intäkter. Tycka vad man vill om att det bara blir pengastarka kunder som får nya läkemedel, och tycka vad man vill om generikaföretag.

Frågan är bara hur läkemedelsindustrin kan lyckas förklara varför vi vill ha betalt. Vår industri har inte direkt bästa ryktet, och att gå via ombud och be någon annan att förklara det åt oss skulle bara bita oss i ändan. Läkemedelsindustrin är varken godare eller ondare än någon annan affärsdrivande verksamhet, det finns mycket storhjärtade förlustprojekt likväl som det finns cyniskt profittänkande, ofta inom samma företag. Så vi får nog ta tag i det här själva, och prövar vi tricket uppriktighet tror jag faktiskt inte att allmänheten missunnar oss att faktiskt få skäligt betalt.