Hur många läkemedel behövs det egentligen?

En författare, en allmänläkare och en industriföreträdare. Alla har de
funderat på hur många läkemedel som behövs. Två av dem vill ha färre, en
efterfrågar fler. Alla har de en poäng.

I fredags eftermiddag fikade jag med en bekant som är författare. Hon är ovan vid läkemedelsfrågor, men van vid att analysera samhället. Efter lite snicksnackande om just läkemedlens roll i samhället funderar hon högt och säger att mycket nog skulle vara bättre utan alla läkemedel. Det räcker väl med antibiotika och värktabletter, resten löser sig nog bättre med livsstilsförändringar. Och de förändringarna är lättare att göra om det inte finns tabletter.

Först avfärdade jag det hela som en drastisk fikaslutsats. Men när jag två dagar senare träffar min kompis allmänläkaren kommer vi som vanligt in på vårdens utmaningar. Den här gången handlar diskussionen om NNT, numbers needed to treat. Hon hade funderat mycket på att hon förväntades skriva ut läkemedel till höger och vänster, och att patienterna förväntas att ta dem, trots att det ibland bara är en av flera hundra patienterna som blir hjälpta. Hennes känsla var tydlig: hon skriver ut enorma mängder läkemedel, men undrar mer och mer om någon av dem egentligen gör någon skillnad. Och sen säger hon, helt opåkallat, att hon börjat fundera på om det inte egentligen skulle räcka med antibiotika och värktabletter.

Hoppsan. Det där har jag hört förut.

Både författaren och allmänläkaren kunde efter lite mothugg gå med på att lite onkologipreparat och anestesiläkemedel kunde vara bra att ha. Allmänläkaren lade till SNRI också, hon ser att de fungerar.

Men grundtanken fanns där, hur bra är det med alla dessa läkemedel egentligen?

När jag för några veckor sedan intervjuade Richard Bergström, nybliven vd för den europeiska läkemedelsindustriföreningen, var resonemanget det motsatta. Han undrade retoriskt om läkarna tyckte att vi skulle stanna vid FASS utgåva 2011? Hans poäng var att det finns enorma medicinska behov som inte är lösta och där det behövs nya läkemedel. Och att industrin måste få förutsättningar att forska fram dem och att vården sen måste använda de nya läkemedlen, annars kommer det vara FASS anno 2011 som blir den medicinska forskningens högsta punkt.

Som vanligt när det kommer till komplexa frågor så har alla en poäng. Tabletter står säkert många gånger i vägen för människors incitament att ändra sin livsstil. Och det är lite magstarkt att begära av 1000 patienter att ta ett läkemedel för att en av dem statistiskt kommer leva längre. Men det är inte särskilt lockande att tänka sig en framtid utan medicinsk forskning.

Läser samtidigt debatten om statiner som blossat upp igen, den här gången på DN debatt. Det är ett virrvarr av statistik som slängs ut åt höger och vänster. Kanske finns här en ledtråd. Självklart behövs det fler läkemedel än enbart antibiotika och värktabletter. Men tabletter som mest leder till bråk om statistik kan vi sannolikt klara oss utan.