Tjurig handel och trötta myndigheter

Dagligvaruhandeln tjurar över regelverken och myndigheter och kommuner
klarar inte av sitt inspektionsansvar. OTC i handeln har blivit till den
vilda västern som Göran Hägglund hela tiden sagt sig motverka.

Dagligvarubutiker har fått sälja läkemedel i fem månader nu. När jag pratade med Läkemedelsverkets inspektionsenhet förra veckan berättade de att de hittills fått in en handfull avvikelserapporter från kommunernas inspektioner av hur OTC säljs i handeln. Fint, låter ju som att allt flyter på bra då.

Bara det att ingen tror att de få avvikelserapporterna beror på att få fel begås. Snarare är det ett uttryck för att ingen kontroll görs.

Lagarna och reglerna finns på plats. Men förståelsen för dem och kontrollen av dem gör det inte. Med andra ord är det i praktiken i dagsläget helt fritt fram för butikerna att göra hur de vill med läkemedel. Och de gör det också. Det faktum att en väldigt liten del av butikerna rapporterat in sin försäljningsstatistik kan nog ses som ett tecken på handelns ointresse eller oförmåga av att följa regelverket.

Hemköps Alvedonaskar i stora högar under skylten “Matglada varor” inför påskhelgen är förhoppningsvis en ytterlighet och inte ett tecken på hur handeln i stort sköter försäljningen av läkemedel.  Men det väcker tankar ändå. När väl den första fascinationen lagt sig över att någon överhuvudtaget kunde tycka det var en bra idé att slänga Alvedonaskar i högar framför Gott och blandat-hyllan kan man få syn på den problematik som nog kommer att prägla diskussionen om OTC i handeln en tid framöver.

När tidningen Resumé frågar Axfoods presschef Ingmar Kroon om den märkliga Alvedon-skyltningen är hans första reaktion helt sund, nämligen att det här verkar inte bra. Men när han en stund senare hunnit prata med sina kollegor på Axfood är responsen en annan: vi följer visst reglerna. Läkemedlen ska vara under uppsikt och det är dem.

Ja men då så.

Här har ni problematiken. I dagsläget finns ingen som helst samsyn på vad det här med vad läkemedel är och varför de inte ska behandlas som vanliga varor. 

Lite tillspetsat kan man beskriva situationen så här:
Handeln beter sig som tjuriga ungar som tycker de fått för stränga regler på sitt barnkalas. Läkemedelsverket och kommunerna beter sig som sönderstressade föräldrar som inte orkar vara pedagogiska och förklara varför reglerna ser ut som de gör utan istället desperat skriker “Ni måste göra som vi säger!”.

Låst läge med andra ord. Men långsiktigt kommer ingen av strategierna hålla.

Om handeln fortsätter betrakta regelverket som något idiotiskt som hela tiden ska utmanas kommer de mycket snart tappa så mycket i trovärdighet att de mest troligt kommer att få ännu mer regler.

Om myndigheterna inte lyckas stanna upp och förklara bakgrunden till egenkontrollprogram och annat kommer de snart få skapa ytterligare regler som de inte heller kommer hinna kontrollera.

Från politiskt håll har det hela tiden framhållits att läkemedel inte är som vilken vara som helst. För apoteks- och läkemedelsbranschen är det här en självklarhet och konstaterandet grundar sig på den enkla sanning att läkemedel ofta består av potenta substanser som ska användas rätt. Annars kan det bli farligt. 

Handeln har mycket att vinna på att sätta sig ner och försöka förstå de avvägningar som ligger bakom regelverket. Först då kan de föra den debatt med Läkemedelsverk och politiker som de efterfrågar för att få regelverket att fungera i praktiken.