Politikerna har fått syn på läkemedelsfrågan

LEDAREN I LÄKEMEDELSVÄRLDEN NUMMER 8 2009.

Det är lätt att tro att vi börjar närma oss slutet på den turbulenta omregleringen av apoteksmarknaden. Men bli inte förvånad om
nästa berg- och dalbana väntar runt hörnet.

Det här tar aldrig slut. De senaste veckorna har jag hört den meningen från många olika personer. Alla är de är matta, 2009 har varit ett maratonlopp för de som vill hänga med in på den nya apoteksmarknaden. Och alla försöker de hitta varandra i det kaos som nu råder. Det som var en kollega idag är en konkurrent imorgon, det som var en konkurrent igår är morgondagens affärspartner.

För trots att köparna av apoteksklustren nu är kända är det fortfarande svårt att överblicka den nya svenska apoteksmarknaden. Men facit är snart här. Redan i början av nästa år kommer vi veta färgen på stolarna som kunderna får sitta i och vänta på sina läkemedel. Kanske är det då som det går upp för oss att den största konsekvensen av omregleringen är en helt annan än den mest synliga.
Under de tre år som gått sedan projekt omreglering påbörjades har den svenska läkemedelsmarknaden varit utsatt för en sällan skådad genomlysning. Omregleringen blev betydligt krångligare än vad regeringen tänkt, men de har också hittat mer än de trott.

Prissättningsmodellen är det mest uppenbara exemplet. Regeringen trodde först att ökad konkurrens i sig självt skulle leda till prispress. När de upptäckte att så inte skulle bli fallet såg de över hela prissättningssystemet istället, och hittade pengar. Det system som gällt sedan 2002 visade sig egentligen vara ineffektivt och under buller och bång bytte regeringen ut ledning och gav TLV nya direktiv för hur de skulle prissätta läkemedel. Den konsekvensen av omregleringen har vi redan sett.

Mindre uppenbara är de förändringar som inom ett par år
kommer att ses på landets sjukhus. Där pågår nu en översyn av hela läkemedelsförsörjningen. Anledningen är att de under de kommande åren måsta upphandla nya avtal när Apoteket AB inte längre är den självklara leverantören. Återigen kommer inte den mest intressanta konsekvensen bli vem som vinner upphandlingen, utan vilka problem i försörjningen som landstingsledningarna hittar, och förhoppningsvis åtgärdar, under upphandlingens gång.

Tidigare i höstas blev det också klart att regeringen har satt ihop en arbetsgrupp för läkemedelsfrågor. Gruppen ska bland annat arbeta vidare med det som en annan grupp, P16-gruppen, i våras konstaterade behöver göras för att förbättra läkemedelsanvändningen. Regeringens nya grupp består av 15 personer med representanter från socialdepartementet, TLV, SKL och ett par olika landsting. Målet: att ta fram en ny läkemedelsstrategi. Den som koordinerar gruppen från socialdepartementets sida är Sofia Wallström, samma person som lett hela apoteksomregleringen. Det är självklart ingen slump. Regeringen har i och med omregleringen fått syn på läkemedelsfrågor i ett vidare perspektiv. Och de har visat att de inte drar sig för att ändra på saker om de anser det vara nödvändigt. 

Bestämmer de sig för att genomföra ens några av de idéer som finns i P16-gruppens rapport kommer konsekvenserna för hela läkemedelsområdet bli påtagliga. Bland annat finns där förslag på att hela finansieringen av läkemedel ska flytta från stat till landsting. Men även tankar på att införa generisk förskrivning och att ge TLV ett utökat ansvar att utvärdera prissättningen av alla läkemedel, inte bara de som ingår i högkostnadsskyddet.

I mitten av februari räknar strategigruppen med att bestämma sig för vilka frågor inom läkemedelsområdet som blir strategiskt viktiga att arbeta med för regering och landsting de kommande åren.
Gruppen träffas samtidigt som skyltarna byts ut på 466 före detta statliga apotek. Det här tar aldrig slut suckar folk i min omgivning. Nej, det är som det brukar. Framtiden börjar nu.