Välskött är det i alla fall inte.

Vem är egentligen the bad guy? Apoteket som har tagit sig allt för
stora friheter eller Omstruktureringsbolaget som lyssnar för mycket på
konkurrenterna och stryper Apoteket? Klart är att det finns många tolkningar av
helgens och de senaste veckornas händelseutveckling.

Det är inte svårt att förstå de nya aktörernas frustration den här hösten. De räknar och räknar och räknar för att se vad ett apotek är värt. De tänker och tänker och tänker för att förutspå vad som kan påverka värdet av de apotek som de planerar att köpa. Och så är målet rörligt hela tiden. Apoteket AB sitter allt annat än still och vips förklarar de att de planerar ett stort projekt tillsammans med Ica. Stefan Carlsson har aldrig hymlat med att han är en man med expansionsplaner. Inte konstigt att irritationen och frustrationen pyser från de framtida aktörerna.

Det är heller inte särskilt svårt att förstå Apotekets frustration. De fattar att konkurrensen kommer att bli hård, de ser hur aktör efter aktör får profilera sig. Alla är nyfikna på de nya, de flesta är sura på den gamle. Ordern är att sitta still, men hur lätt är det när man samtidigt ska behålla sin personal och visa framåtanda? Pratar man med Per Båtelson är det uppenbart att deras upplevelse är att de redan gjort betydligt mer än vad någon någonsin skulle kunna förvänta sig av ett företag. Irritation och frustration även här. Inte konstigt.

Mitt i frustrationens centrum sitter OAB. Som, för att låna regeringens ordval, har att göra med en ?mycket svår balansgång?. Svår uppgift, javisst. Men kan de stå fria från kritik för det? Knappast.
Signalen från helgens händelser är tydlig, ingen har riktigt koll på läget. Det är uppenbart att OAB känner sig pressade, att de har missbedömt situationen tidigare och att de nu agerar desperat. Kanske var det på tiden att de agerade, men särkilt välskött är det inte.
 
Och regeringen då? Även de försöker slingra sig bort från kritik med förevändningen att det är ett svårt läge nu. Och inte heller de verkar ha koll. Märkligt med tanke på att det finns representanter från socialdepartementet både i den nu avgående styrelsen för Apoteket AB och i OAB:s styrelse. Men det är enligt Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig på socialdepartementet, ingen garanti för ett informationsflöde. Som han sa på måndgaskvällen: ?Optimalt kan man ju tänka sig att det sker en informationsöverföring, men det är inte självklart att det är så.? Och på frågan om han själv känt till något om Apotekets planer med Ica svarar han: ?Jag känner inte till någonting.? Förvirrande svar. Antingen vill de inte veta av att de stått bakom Ica-historien. Eller så har de ingen koll på vad Apoteket gör i dessa känsliga tider. Inget av dessa alternativ är särskilt smickrande.

Regeringen har visat en järnvilja när det gäller omregleringen av apoteksmarknaden. Men att resan sker på en mycket gropig och svårmanövrerad väg är tydligt. Avskedandet av Tauberman i vintras var en första signal om att regeringen är beredd att utan reson flytta på alla hinder. Avsättandet av hela Apotekets styrelse visar det ännu tydligare. Handlingskraftighet eller svaghet? Det ligger i betraktarens öga.

Hur som helst blir resan dyr. Och det i flera olika valutor samtidigt. Pengar är bara en. Personalens trygghet, patienternas trygghet och politiska poäng några andra.