Många frågor kring entreprenörsmodellen

ENTREPRENÖR 2009. 200 dagar kvar och så har då lagrådsremissen äntligen kommit. Mina kamrater på
kontoret undrar fortfarande vart allt skrivarpapper tagit vägen men
trots flitigt printande har jag inte tagit mig igenom hela ännu.

Dock har jag läst de eminenta artiklarna som Läkemedelsvärlden skrivit och jag har diskuterat en hel del med kollegor och andra överallt i branschen. Se därför detta som tidiga funderingar kring vad som komma skall. Djupare analys kommer framöver.

Precis som alla andra är jag fundersam över prismodellen, det känns som att man från Finansen fått igenom allt man velat, bäddat för att kunna sälja ut till kedjorna, men för att få det (det vill säga för att blidka Maud) har man varit tvungen att ta med entrepenörsmodellen. Den del som Finansen stått för känns avsevärt mer genomtänkt än diskussionerna kring de 200 apoteken som skall öronmärkas för ?entrepenörer?. Någa frågor kring den modellen som jag hoppas att ni där ute kan besvara.

–    Är de 200 apoteken som skall fasas över till entrepenörer samma sak som Farmacevtförbundets ?Ica-modell??
–    Oavsett om det är så, hur skall man garantera en konkurrensneutralitet gentemot dem som väljer att starta från scratch, som inte vill ansluta sig till någon modell?
–    Återigen oavsett hur de 200 förvaltas, hur skall man hindra att de blir något annat än ?wealthbuilders? för de ägare som skall lotsas fram till entrepenörskap? Är inte det naturliga, speciellt med den prismodellen som ligger, att dessa 200 kommer att sälja till högstbjudande så snart de får en chans?
–    Och det som jag antar att de flesta av oss som är intresserade av den här cirkusen undrar, kan man egentligen tjäna pengar på apotek i den här modellen, om man inte har en grossist i ryggen?

Förutom det har jag mer filosofiska funderingar kring hur lagstiftarna och beslutsfattarna i Sverige egentligen ser på entrepenörskap. Tydligen behöver vi ledas fram, tanken går till min dotters dagis när de är ute och går ?med rep? på staden, alla vet var de skall hålla och dras med fram mot målet. Det är helt ok i tre-årsåldern tycker jag men när det handlar om att starta företag och ta ansvar för sin och sina anställdas försörjning så håller det inte. Entrepenörskap innehåller risktagande. Är man inte beredd att ta risker så skapar man inga bra företag, vare sig inom apoteksvärlden eller någon annanstans. Frågan är om de som skall gå ?med rep? och driva de 200 apoteken verkligen kommer att vara rätt personer på rätt plats?