Alvedon till Socialdepartementet

Idag är sista dagen för remissinstanser att lämna in sina
svar på huvudbetänkandet i Apoteksmarknadsutredningen. Det är inte direkt en
högoddsare att tro att socialdepartementet nu kommer att behöva äta en och
annan Alvedon för att bota huvudvärken.

Det finns åtminstone tre nya prissättningsmodeller i omlopp
i remissvaren. Och att döma av de senaste veckornas debatter står regeringen nu
inför en rejäl utmaning.

Aktörerna i Läkemedels- och apotekssverige är i princip för
en avreglering av apoteksmarknaden. Eller som Läkemedelshandlarna
(parallellimportörernas branschorganisation) uttrycker det: de är inte motståndare till att
apoteksmonopolet avskaffas. Men, precis som de flesta andras inlägg i debatten,
följs deras tankar av ett stort och utdraget MEN! Inte på det här sättet!

Mycket av kritiken nu handlar om två saker: 1) det går för
fort och 2) prismodellen i Lars Rejes förslag kommer inte att fungera. Båda de
här sakerna tog flera av remissinstanserna upp på en utfrågning i
Socialutskottet i förra veckan. Branschorganisationerna, SKL, Läkemedelsverket
och facken bad samtliga att regeringen skulle ta det lite lugnare. Flera sa
också att den föreslagna prismodellen kommer att leda till högre, och inte
lägre, läkemedelskostnader. Ändå säger statssekreterare Dan Ericsson i slutet
av utfrågningen att det är prispress som är skälet till avregleringen. Och när
han får frågan av Ylva Johansson (s) om varför regeringen har så bråttom, så
svarar han: vi har inte bråttom.

Goddag yxskaft. Det finns säkert flera skäl till varför
regeringen driver på den här avregleringen i ett högt tempo. Och de skulle nog
göra både sig själva och oss andra en tjänst om de öppet förklarade sin agenda,
istället för att förneka att de har en. Vem vet, det kanske finns vettiga
argument.

Hur de än väljer att göra nu på Socialdepartementet så
kommer de att få problem. Antingen struntar de helt i alla de invändningar mot
förslaget som nu gömmer sig i remissvaren, trots att kritiken i stort sett är
samstämmig. Eller så lyssnar de, backar, och säger att de måste tänka lite
till.

Väljer de att köra på tappar de mycket i trovärdighet
eftersom de helt ignorerar det som remissrundan är till för, nämligen att
lyssna på de som faktiskt vet något.

Väljer de att backa så är prestigeförlusten enorm. Och
kanske är det så att prestigeförlust (och anklagelser om beslutssvaghet) är det
mest smärtsamma som politiker kan drabbas av.

Nej, det här kommer göra ont för regeringen hur de än gör. Kanske
slutar det med att de först driver igenom det tredje delbetänkandet så att de
kan köpa Alvedon på 7-eleven under sena arbetsnätter.