Svårt att övertyga mig om billigare läkemedel

10 jan 2008, kl 11:59
0

Annons

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

Före årsskiftet läste jag igenom 55 remissvar till apoteksutredningens första delbetänkande, som tog upp sjukhusens läkemedelsförsörjning. Samtliga var positiva till att vårdgivarna föreslås få ökad frihet att organisera läkemedelsförsörjningen till den slutna vården. Likaså till förslaget att inrätta en chefsfarmacevtfunktion, vilket tillsammans med den ökade friheten kan ge ökade förutsättningar att integrera den farmacevtiska kompetensen i sjukvården.
Övriga förslag rådde det mer delade uppfattningar om och flera instanser saknade samspelet mellan öppen och sluten vård. Det gjorde det svårt att ta ställning till förslagen innan huvudbetänkandet  presenterades.
Det var därför jag med viss förväntan gick till presskonferensen där utredaren Lars Reje gick igenom denna del.

Det kunde snabbt konstateras att arbetet här varit mycket mer omfattande ? 800 sidor! Utan  att ännu ha läst utredningen mer ingående fanns det vissa analyser och förslag i utredarens presentation, som jag fäste mig särskilt vid och som jag tror det kommer bli en hel del debatt kring.   

Reje inledde med att visa grafik där det framgick att de svenska läkemedelspriserna är bland de högsta i Europa. Det han inte nämnde var att det gällde industrins priser eller PUP (Producenternas utförsäljningspris). Om man tittar på det vanligtvis förmånsgrundande priset, AUP (Apotekens utförsäljningspris), ligger Sverige på en median i jämförelse med andra europeiska länder, vilket orsakas av att Sverige har bland de effektivaste systemen för läkemedelsdistribution, parti- och detaljhandel inräknade. Detta är en viktig distinktion för de fortsatta bedömningarna.

En annan knepig fråga är hur prisbildningen skall gå till. Apotekens ersättning, skall grundas på en fast expeditionsavgift men deras ekonomiska incitament bygger att de utövar prispress genom förhandlingar med industrin. Vad säger dessa om en sådan konstruktion och vad blir Läkemedelsförmånsnämndens roll? SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), som representerar landstingen med betalningsansvar, har redan reagerat. Även om de får bidrag från staten anser de att de redan idag inte får full kostnadstäckning och hur blir det då om kostnaderna, som de inte kan påverka, ökar på ett otillfredsställande sätt.  

Kompetensfrågorna berördes också. I mer än hälften av Europas länder föreligger ett s k kompetensmonopol, d v s att det endast är apotekare, som får äga och driva apotek. Genom påtryckningar från de stora apotekskedjorna avser EU-kommissionen att förändra denna ordning och vissa länders förhållande behandlas nu i EG-domstolen. Det är därför rimligt, att som utredaren föreslår, vem som helst med Läkemedelsverkets godkännande får driva apotek. Mer diffust är förslaget om ?närvaro? av farmaceut och inrättande av läkemedelsansvarig. Sveriges apotek har ju den ordningen, i motsats till de flesta andra länderna, att varje receptexpedition skall kvalitetssäkras av farmaceut, vilket gör att vi har den största andelen akademiskt utbildade apotekspersonalen i förhållande till övriga Europa.

Det blir Läkemedelverkets uppgift att ange den framtida ordningen.   

Det kom frågor om hur upplösningen av Apoteket AB:s monopol skall gå till. Reje passade här, även om han sade sig ha idéer. Man kan anta att det redan funderas på detta i någon form av genomförandeorganisation i regeringskansliet. Med tanke på tidspressen på lösning på alla förändringsförslag finns det risk att den kommande remissrundan och propositions-framställningen bara blir spel för galleriet. Rejes förslag att inrätta en oberoende utvärderingsgrupp, som skall följa upp kommande förändringar, är positivt. Förhoppningsvis gör gruppen, en så långt möjligt, evidensbaserad analys med kvalitets- och ekonomiska parametrar av situationen idag och upprepar studierna med jämna intervall efter eventuella förändringar.

Efter drygt trettio års yrkesverksamhet på 10 olika befattningar i apotekeriet är jag svår att övertyga att det blir billigare med läkemedel. Sedan är det alltid spännande att det händer något och det är min förhoppning att de många mycket kreativa och kompetenta befattningshavare i dagens apoteksorganisation får möjlighet att förverkliga sina professionella visioner, vilka inte är så tydligt beskrivna i en statlig utredning…

Bo Holmberg är omvärldsbevakare på Apotekarsocieteten och gästbloggare. Han har tidigare varit bland annat farmaci- och marknadschef på Apoteket AB.

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här