Hörde ni Peter Rost sommarprata?

Näringslivets gubbvälde, giriga vd:ar och hur läkemedelsföretag trollar bort miljarder till skatteparadis. Peter Rost är mannen som är bra på att skapa rubriker, men det tog nästan hela sommarprogrammet innan han klämde ur sig lite avslöjanden. För den som missade inslaget finns här en snabbguide förbi vattentrampet till de intressanta bitarna.

Jag försökte lyssna på Peter Rosts sommarprat samma kväll som det sändes. Men efter en kvarts jiddrande om hans busiga studentperiod hade jag somnat. Nu har jag lyssnat, och när jag äntligen tagit mig igenom 45 minuters vattentramp kan jag tipsa om var du kan börja ?

Inslaget ligger kvar i sin helhet i radions arkiv till och med den 29 augusti (länk här).

Peter Rost presenterades på följande vis:
?Läkaren och fd vice vd på världens största läkemedelsbolag Pfizer, vars larm om organiserad brottslighet i läkemedelsbranschen skapade stora rubriker både i USA och i Sverige?
Själv valde han istället den här formuleringen:
?I sverige är jag kanske mest känd som författare till boken Sjuka Pengar.?
Hans pr-kampanjer för sig själv börjar bli rätt tröttsamma.
Det borde finnas en hel massa intressanta saker för Peter Rost att fylla sitt eterutrymme med. När förre chefredaktören för Läkemedelsvärlden Fredrik Hed intervjuade honom i början av 2005 fick jag intrycket att han var just den friska fläkt som skulle kunna innebära en hel del bra saker för läkemedelsindustrin.
?Jag är kapitalist och för en fri marknad, men jag vill inte suga ut de fattigaste? sa han då.
Men kanske är det svårt att sitta inne med alla dessa idéer, utan att ha en vettig plattform för dem, och det är lite så det här sommarpratet låter i mina öron.

De första 45 minuterna handlar om livet som medicinstudent, jobb på reklambyrå, och ett rätt långt parti anekdoter om livet som utlandssvensk.
Du kan gott hoppa direkt till minut 46, hemkomsten till Sverige som vd för ett läkemedelsbolag.
Förutom en eloge till vår vackra natur, förvånas han här av hur ?höga chefer rasslar hem för att hämta barn vid tre, att slöheten var lite väl utbredd?. Han tycker att gubbväldet i näringslivet är väldigt starkt, och att kvinnor har svårt att komma till makten.
Och när han med lägre pris som vapen snodde åt sig en stor bit av Losecs marknadskaka beskriver Peter Rost hur han får besök av Läkemedelsindustriföreningen, som med maffialiknande metoder försöker rätta in honom i ledet.
Om själva kärnfrågan Pfizer, det bolag han fick sparken ifrån, hänvisar han rakt av till sin bok:
?De här olagligheterna gjorde att Pfizer fick betala böter på 35 miljoner dollar i april i år, och om du är intresserad av den historien kan du läsa om det i min bok sjuka pengar.?

Peter Rost ger sig också på ämnet girghet (från sjunde minuten i andra delen). Frågeställningen är hur Pfizers vd kan få 180 miljoner dollar i avgånsvederlag efter att ha låtit aktiekursen falla som en sten.
?Tänk om vi kunde göra ett så dåligt jobb och få så mycket betalat.?

Så kommer minut 13 i andra delen, och själva kärnpunkten transferpriser, ett sätt för företag att placera pengar i skatteparadis. Det innebär att man lägger sina fabriker i skatteparadis som Irland och Puerto Rico, och sedan skickar produkterna till Sverige. Priset sätts sedan så högt att bolaget i Sverige visar minimal vinst. Det här snurrar han ett tag efter att Peps Persson fått sjunga om falsk matematik.
Intressant är hans uppgift att Glaxosmithkline efter 17 års strid med amerikanska myndigheter fick betala med 3,4 miljarder dollar för att de använt transferpriser, och att även Merck fått betala 2,3 miljarder dollar i kvarskatt för denna typ av fusk.

De sista fyra minuterna erkänner Peter Rost att han för första gången i livet inte har en aning om nästa steg. Han konstaterar att företag inte gillar att anställa vd:ar som säger som det är.
?Så jag får nog fortsätta som kulturarbetare där det är lite högre i tak.?
Synd, tycker jag, som önskar han hade fått fortsätta förändra läkemedelsindustrin från insidan. Det blir liksom inte riktigt samma sak i romanform.