Redan 1969 antogs för första gången Regler för läkemedelsinformation med syfte att närmare stadga läkemedelsföretagens ansvar för information om läkemedel.
Läkemedelsindustriföreningen LIF skriver i regelhäftet: ?För att rätt fullgöra sin uppgift att utveckla, tillverka och marknadsföra läkemedel är läkemedelsföretagen enligt lag och vedertagna rättsgrundsatser skyldiga att vid marknadsföring lämna information om läkemedlens egenskaper, verkningar och lämplig användning. Det är en viktig uppgift för läkemedelsindustrin att genom sådan information göra läkemedlen kända och göra det möjligt att läkemedlen brukas på ett riktigt sätt. Informationen måste vara förenlig med god affärssed och bedrivas så att den vinner förtroende och
gott anseende.?
För att användas riktigt
Informationsreglerna i sin nuvarande form gäller från och med den 1 juli 1997 och är uppdelade i två avdelningar. Den första avdelningen tar upp den informationen som riktas till läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal.
Den andra avdelningen antogs 1990 och avser läkemedelsinformation riktad direkt till allmänheten. Principen är att sådan information lika väl som information riktad till hälso- och sjukvårdspersonal har till uppgift att möjliggöra att läkemedel används på ett riktigt sätt.
För att se till att företagen följer reglerna och inte trampar över har två instanser inrättats. Informationsreglernas efterlevnad övervakas fortlöpande av Informationsgranskningsmannen (IGM). Den tjänsten innehas för närvarande av docent Göran Wennersten i Bromma.
Frågor huruvida läkemedelsföretagens information och övriga marknadsföringsåtgärder är förenliga med reglerna eller god affärssed prövas i första hand av IGM. Vid tveksamheter eller överklagade ärenden går det vidare till Nämnden för Bedömning av Läkemedelsinformation (NBL). Ärenden som Läkemedelsverket anmäler går dock direkt till NBL. På NBL ankommer också att svara för den fortsatta normbildningen på området.
Står på gedigen grund
Informationsreglerna bygger på bland annat marknadsföringslagen, rättspraxis samt de bestämmelser om läkemedelsinformation och läkemedelsreklam i den nationella respektive EU:s läkemedelslagstiftning, andra författningar och i myndigheters föreskrifter. Till viss del bygger de även på utomrättsliga normer om reklam och tår i samklang med WHO:s etiska regler för marknadsföring av läkemedel.