Framgångarna har kommit slag i slag för stamcellsforskaren Jonas Frisén vid Karolinska institutet. Att dra paralleller med IT-branschens mediekelgris nummer ett med samma förnamn ligger nära till hands, men känns inte lika tilltalande efter den senares avhopp från Framfab och det påföljande kursfallet.
Häromåret blev Jonas Frisén uppmärksammad efter att ha blivit erbjuden men tackat nej till en guldkantad position vid ett ledande amerikanskt universitet. Att han blev kvar i Sverige trots locktonerna från andra sidan Atlanten förklarar han med den dynamiska mikromiljön på KI:s institution för cell- och molekylärbiologi, i kombination med att en rad högintressanta forskningsprojekt vore svåra att överge.
? Dessutom hade det blivit besvärligt och tidsödande att behöva bygga upp en kreativ labbmiljö på nytt, säger Jonas Frisén.
Mångfacetterade celler
Han gjorde sitt första bidrag till medicinhistorien 1998 när han i nära samarbete med professor Urban Lendahl först i världen lokaliserade stamceller i den vuxna hjärnan.
Världssensation nummer två publicerades i Science förra sommaren och bidrog till att vända upp och ner på den etablerade sanningen att vuxna stamceller bara kan utvecklas till celler som är specifika för det organ där de finns. Hjärnans stamceller visade sig betydligt mer mångfacetterade än så och kunde, överförda till embryon, bland annat producera tarm-, lung-, hjärt-, hud- och levervävnad.
I sitt laboratorium på Karolinska institutet leder Jonas Frisén tre projekt i kölvattnet av sina tidigare upptäckter. Ett syftar till att karaktärisera hjärnans stamceller, ta reda på vilken funktion de har, hur många de är och var de mer specifikt är belägna.
I djurmodeller försöker forskarna till exempel på olika sätt ?stänga av? dessa celler och observera vad som händer. En tänkbar effekt skulle kunna vara att försöksdjuren blir ?dummare?.
Forskargruppen har nyligen identifierat regioner med stamceller i hjärnan där en terapeutisk insats skulle kunna vara speciellt intressant. Dessa data är dock ännu inte publicerade.
Tablett drömscenario
En andra forskningslinje försöker kartlägga vilka faktorer som styr vidareutvecklingen av specifika celltyper från stamcellerna, och hur detta går till. Bakom hörnet finns förhoppningen att kunna påverka detta förlopp på kemisk väg. Man skulle till exempel kunna försöka få hjärnans stamceller att bilda dopaminproducerande celler hos patienter med Parkinsons sjukdom.
Hur och varför stamcellerna bildar mer differentierade celler är en nyckelfråga inom stamcellsforskningen som helhet. Stor energi fokuseras, inte minst av svenska forskargrupper, på att försöka nysta upp de komplexa regulatoriska system som på molekylär och genetisk nivå styr celldifferentieringen.
? Drömscenariot vore att ta fram en tablett som innehåller någon typ av startsignal och som skulle kunna sätta igång produktionen av nya celler i hjärnan vid behov. Detta är dock fortfarande i högsta grad science fiction. Transplantationstilllämpningar är mer realistiska sett i ett kortare tidsperspektiv, säger Jonas Frisén.
Västanfläkt
Forskargruppen fortsätter också att undersöka stamcellernas plasticitet, det vill säga förmågan att bilda helt andra celltyper än de i det aktuella organet. Upptäckterna under fjolåret gav mersmak och bidrog till att vuxna stamceller nu blivit ett allt mer intressant alternativ till de mer kontroversiella embryonala stamcellerna.
Jonas Frisén beskriver den etiska debatten kring ES-cellerna i Sverige som en västanfläkt jämfört med den som förts i många andra andra länder. Internationellt stormar det på många håll (se artikel på sidan 40), och debatten har alltså bidragit till att forskarnas fokus under den allra senaste tiden börjat förskjutas från ES-cellerna till de vuxna stamcellerna i kroppens olika organ. De senare verkar ju inte speciellt mycket sämre på att utveckla differentierade celler än ES-cellerna, enligt de forskningsresultat som Jonas Frisén nyligen bidragit till.
Klinisk studie på gång
Jonas Frisén startade 1998 tillsammans med kollegan Ann-Marie Janson avknoppningsföretaget Neuronova, som samlat kapital en tid och nu är inne i en expansionsfas. Affärsidén är att utveckla nya behandlingar för neurologiska sjukdomar med utgångspunkt i de nya och hela tiden växande kunskaperna om stamceller. Som ett första steg hoppas man kunna inleda kliniska studier av stamcelltransplantation till patienter med Parkinsons sjukdom.
Professorerna Anders Björklund och Olle Lindvalls forskargrupper vid universitetet i Lund har tidigare visat att det fungerar att överföra vävnad från foster till Parkinson-patienter.
? Att använda aborterade foster är dock mycket problematiskt, dels med tanke på den etiska problematiken, men kanske främst för att det krävs vävnad från i genomsnitt åtta embryon per hjärnhalva som man vill tillföra celler. Man kan inte heller använda foster från de kemiska aborter som idag blir allt vanligare. Det skulle vara en betydligt mer attraktiv lösning att transplantera celler som man tagit fram från stamceller, säger Jonas Frisén.
Svåråtkomliga hjärnstamceller
Parkinsons sjukdom är alltså ett av de indikationsområden där man för närvarande har störst förhoppningar till att utveckla stamcellsbaserade terapier. Andra är de neurodegenerativa sjukdomarna multipel skleros och ALS. Alzheimers sjukdom är enligt Jonas Frisén teoretiskt sett svårare att angripa på detta sätt, medan diabetes, stroke och hjärtinfarkt är fullt tänkbara indikationer för framtida stamcellsterapier.
? Hjärnans stamceller är dock relativt svåråtkomliga, det vore mer tilltalande att till exempel utgå från blodstamceller, säger Jonas Frisén.