Viktigast att förhindra avstötning

Den extremt toxiska förbehandlingen med stora mängder cytostatika håller på att ersättas med en relativt mild förbehandling med immunhämmande medel.

Men behandlingen är långt ifrån komplikationsfri.

? De allogena minitransplantationerna har inneburit en total fokusskiftning vid behandlingen. Ingen tror längre att man ska kunna bota fler patienter genom att öka cytostatikadoserna, säger överläkare Mats Brune vid hematologiska sektionen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Vid allogen stamcellstransplantation får mottagaren sina nya stamceller från en donator. Principen har hittills varit att patienten förbehandlats med en eldstorm av cytostatika och strålning.

Förbehandlingen hade tre syften; att försöka radera ut cancercellerna, att bereda plats för den nya benmärg som de transplanterade stamcellerna ska bygga upp samt att förhindra den gamla benmärgen från att stöta ifrån sig de nya främmande cellerna.

Senare års forskning har dock visat att på två av dessa tre punkter har teorierna inte stämt överens med verkligheten. I de flesta fall har man inte lyckats radera ut samtliga cancerceller utan i bästa fall bara dragit ner sjukdomen ? och patientens hälsa ? i botten. Vissa blodsjukdomar har överhuvudtaget inte gått att påverka med cytostatika eller strålning.

Nya konkurrerar ut gamla

Att den gamla benmärgen först skulle behöva utplånas för att bereda plats för den nya har visat sig vara direkt felaktigt. Nya stamceller som tillförs utifrån kan konkurrera ut de gamla stamcellerna och på så sätt slå sig in i benmärgen där de börjar tillverka nya och friska blodceller.

Det som återstår från den traditionella principen är att ge immunhämmande medel för att förhindra avstötning. Det är detta man koncentrerar sig på vid så kallad allogen minitransplantation.

En annan poäng vid minitransplantationen är att man aktivt utnyttjar den så kallade GvL-effekten (Graft-versus-Leukemia) som innebär att de immunkompetenta donatorcellerna, till exempel T-lymfocyter, slår ihjäl tumörcellerna.

Den första allogena minitransplantationen i Sverige gjordes 1999 på Sahlgrenska sjukhuset. Sedan dess har ytterligare 17 patienter genomgått allogen minitransplantation i Göteborg. Nyligen genomfördes den första njurtransplantationen med allogen minitransplantation.

I fjol var 60 procent av samtliga allogena transplantationer vid Sahlgrenska av karaktären minitransplantationer.

? Hittills har det i princip fungerat bra på samtliga patienter, men det har gått alldeles för kort tid för att kunna uttala sig om hur verksam behandlingen är i ett längre perspektiv. För patienter med kronisk myeloisk leukemi verkar det dock lovande, säger Mats Brune.

Ursvåra minitransplantationer

Av någon anledning som forskarna ännu inte kommit underfund med tycks allogena minitransplantationer inte ha samma goda effekt på akut lymfatisk leukemi. Även vid maligna melanom har metoden visat sig ofruktbar.

? Från början trodde vi alla att allogena minitransplantationer skulle bli en ganska enkel och komplikationsfri behandling som i stort sett skulle passa vem som helst. Så är det ingalunda. Det är fortfarande en ganska klumpig metod som kan ställa till med mycket trassel på grund av att två immunförsvar är inblandade. Det är kort sagt ursvårt.

? De nya lymfocyterna hos patienten dödar inte bara cancerceller utan kan tyvärr döda patienten också, säger Mats Brune, som ställer stora förhoppningar till att i framtiden via stamcellsmanipulationer kunna dressera lymfocyter till att specifikt söka upp och döda tumörer och lämna de friska cellerna i fred.
Lovande sådana försök har nyligen presenterats av en forskargrupp vid universitetet i Leiden i Holland.