Glykoproteinet erytropoietin (EPO) har en nyckelroll i bildningen av röda blodkroppar (erytropoesen), och indirekt för syresättningen av kroppens celler. Hormonet bildas hos vuxna i njurarna och reglerar
blodkroppsproduktionen i benmärgen genom en effekt på de så kallade
pronormoblasterna och deras förstadier bland stamcellerna.
Genteknologiskt framställt EPO framställdes för första gången i mitten
av 1980-talet. Eprex (epoetin alfa) registrerades 1989 i Sverige och har
sedan introduktionen varit det marknadsledande erytropoietinet.
Huvudindikationerna är anemiska tillstånd vid nedsatt njurfunktion eller
till följd av cytostatikabehandling vid cancer.
Subtila skillnader
Idag har miljontals människor med anemi behandlats med EPO världen över.
Rubrikerna kring medlet på senare tid har dock knappast handlat om dessa
patienter utan snarare om preparatets bruk som dopingmedel. Redan 1990
klassades EPO som dopingpreparat av internationella olympiska kommittén,
trots att det då inte fanns några allmänt användbara metoder för att
påvisa missbruk.
Det finns dock vissa, subtila skillnader mellan syntetiskt och naturligt
EPO; den syntetiska varianten har exempelvis en större negativ laddning.
Även blodcellernas utseende förändras något vid behandling med
syntetiskt EPO. Tack vare moderna analysmetoder kan man idag detektera
dessa skillnader, vilket gjort att testmetoder kunnat tas fram och
dopade idrottare avslöjas.
En gyllene fuskare
Men det gäller inte bara att EPO-testa ? man måste testa rätt också.
Ryskan Olga Jegorova tog nyligen guldet på 5000 meter vid VM i Edmonton,
trots att hon enligt de flesta experter borde varit avstängd. Vid en
tävling i Paris före VM lämnade hon nämligen ett dopningstest som visade
spår av EPO. Hon friades dock eftersom det franska dopningslaboratoriet
använt ett testförfarande som inte godkänts av Internationella
friidrottsförbundet.
I Edmonton buades hon ut, men hemma i Ryssland hyllades Jegorova efter
guldet. ?Rysslands gyllene kvinna? var rubriken på tidningen Sovjetskij
Sports förstasida.
Högre livskvalitet
Mer än hälften av alla bröstcancerpatienter som genomgår
cellgiftsbehandling drabbas av anemi, men relativt få behandlas med EPO.
Riktlinjer för vilka som ska behandlas har länge saknats, men i våras
underströk Läkemedelsverket i sina rekommendationer att man i många fall
bör behandla cancerpatienter redan vid lindrig eller måttlig blodbrist.
I juninumret av Journal of Clinical Oncology publicerades dessutom en
medelstor studie vars resultat ytterligare understryker vinsterna med
EPO-behandling hos patienter som genomgår cellgiftsbehandling. Förutom
förhöjda blodvärden utgjordes vinsterna av färre blodtransfusioner och
högre livskvalitet.