I början av november beräknas linezolid finnas tillgängligt på landets sjukhus. Preparatet är främst ett tillskott till sistahandsarsenalen av antibiotikum för användning inom slutenvården.
Den nya läkemedelsgruppen kallas oxazolidinoner (med kemisk nomenklatur) eller initieringshämmare. De angriper bakteriernas proteinsyntes på ett tidigt stadium. Utan tillgång till proteiner kan bakterierna inte föröka sig och dör.
Tidig resistens
Linezolid skall användas vid samhälls- och sjukhusförvärvade lunginflammationer och komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner. Infektionssjukdomen ifråga måste ha orsakats av grampositiva bakterier.
– Medlet blir ett välkommet tillskott till terapiarsenalen mot bakgrund av det ökande antalet infektioner med enterokocker och stafylokocker. Men det är viktigt att följa upp resistensutveckling och biverkningar, säger Mats Kalin, docent och överläkare vid Karolinska sjukhuset.
En fördel är att tabletterna har en hundraprocentig biotillgänglighet. Detta innebär att läkaren kan växla mellan injektionslösning och tabletter utan att ändra doseringen. De vanligaste biverkningarna i de kliniska prövningarna var diarré (8 procent), huvudvärk (7 procent), illamående och kräkningar.
Några långtidsbehandlade patienter har uppvisat reversibel anemi och trombocytopeni, vilket ställer krav på regelbunden monitorering av blodvärdena vid långtidsbehandling.
I våras rapporterades fem fall av linezolidresistenta enterokocker i tidskriften Lancet. Bakterierna var redan resistenta mot sistahandsmedlet vankomycin. Rapporterna var dock knappast oväntade med tanke på det stora antal patienter som behandlats.
I somras rapporterades dessutom i Lancet det första fallet av linezolidresistens i ett isolat av meticillinresistenta Staphylococcus Aureus (MRSA).